När nyheten om fångutväxlingen av EU-tjänstemannen Johan Floderus och Saeed Azizi kom i somras hajade jag till. Glad såklart över att de båda falskt anklagade svenskarna äntligen frigetts och fått komma hem, efter att ha tvingats tillbringa över ett halvår i iranskt fängelse. Men också konfunderad över vad den svenska regeringen fått ge i utbyte för deras frihet.
Den iranske bödeln Hamid Noury släpptes samma eftermiddag fri och kunde återvända till Teheran där han tydligen välkomnades med blommor och kramar.
Två år tidigare dömdes han av Stockholms tingsrätt till livstids fängelse för grovt folkrättsbrott och mord. En dom som överklagades, men i december 2023 slogs fast av Svea hovrätt. Den 6 mars i år meddelade också Högsta domstolen sitt beslut att inte pröva målet.
Hamid Noury straffades för att han, under sin tid som biträdande åklagare i Iran, 1988 godkände massavrättningar av tusentals politiska fångar.
Enligt tingsrättsdomen ska han ha valt ut de fångar som senare avrättades och även ha eskorterat dem till galgen.
Den svensk-iranske filmaren Nima Sarvestani lyckades, tillsammans med författaren och människorättsaktivisten Iraj Mesdaghi, lura den iranske bödeln till Sverige genom en skickligt planerad och iscensatt sexfälla.
Den hisnande historien, som GP tidigare skrivit om, liknar en thriller.
Hamid Noury tror att han ska bjudas på en kryssning, i sällskap av ett eget harem bestående av fem unga kvinnor. Spriten ska flöda.
Fru och barn lämnas hemma i Iran, men på Arlanda flygplats väntar inga partysugna brudar utan i stället svensk polis.
Gripandet som sker 9 november 2019 blir början på en lång rättsprocess. Samtidigt låter Nima Sarvestani kameran rulla för att dokumentera det som sker: sexfällan och rättegången. Resultatet ska bli filmen ”The freedom trap” och 1200 timmars inspelat material har snart klippts ner till runt 90 minuter.
Nu har tongångarna hårdnat. I början av oktober polisanmälde Nima Sarvestani den iranske bödeln för dödshot
Syftet är, enligt filmaren, inte att hänga ut enskilda individer utan att lyfta fram vad som hände i Iran 1988.
”Det är inte viktigt för oss om han (Noury) får sitta ett eller två år, eller får livstid. Det vi vill belysa och diskutera är avrättningarna av fängslade politiska meningsmotståndare” säger Nima Sarvestani till filmsajten Business Doc Europe.
Förtryck är ett återkommande tema i hans filmer och mest känd är han för ”Jag var värd 50 lamm”, ”Flykten från Myanmar” och Emmy-prisade ”Frihet bakom galler” där han följer en grupp fängslade kvinnor i Afghanistan.
Även hans syster Nahid Persson är dokumentärfilmare och verksam i Sverige, känd för filmer som ”Prostitution bakom slöjan” och ”Drottningen och jag”.
Syskonen växte upp i Shiraz i Iran där de 1982 förlorade sin bror Rostam. Han var bara nitton år när han avrättades av regimen.
Strax efter fångutväxlingen ska Hamid Noury ha erbjudit Sarvestani att komma till Iran ”så att vi kan göra filmen tillsammans”.
”Han säger att han kan garantera min säkerhet” sa filmaren till GP då.
Noury är väl medveten om att det inspelade filmmaterialet framställer honom i en rejält ofördelaktig dager.
Nu har tongångarna hårdnat. I början av oktober polisanmälde Nima Sarvestani den iranske bödeln för dödshot.
”Du kommer att gå under snart, var säker på det! Snart kommer jag att möta dig i Iran” skriver Hamid Noury bland annat.
Till Ekot säger filmaren att han är övertygad om att Nourys ord är förankrade hos den iranska regimen. Ändå kommer han inte att låta sig skrämmas.
Som en filmens Sisyfos kämpar Nima Sarvestani i stället vidare. Han var med och såg till att rättvisa kunde skipas. Bara två år senare förvandlades triumfen åter till fasa när den livstidsdömde bödeln släpptes fri.
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
