Naomi Abramowicz skriver i en ledartext (GP 14/9) om de brister som finns inom SFI (Svenska för invandrare). Det är intressant att uppleva hur det jag ser som historielöshet påverkar ställningstaganden. I dag är det inte många som kommer ihåg att från 1984 till 2000 fanns lagstadgade kommunala SFI-skolor. Dessa lades ner när privatiseringens våg sköljde över den kommunala verksamheten.
De kommunala SFI-skolorna hade då ett stort elevunderlag och kunde organisera verksamheten så att det passade de olika grupper. Man hade speciella grupper för att undervisa traumatiserade flyktingar, som kan ha speciella inlärningsproblem, med egna pedagogiska grepp. Detsamma gällde analfabeter, om man inte kan läsa och skriva på sitt modersmål behövs också anpassade pedagogik. Detsamma gällde äldre människor.
Det var också med i läroplanen att lära sig om den svenska lagstiftningen, och då med fokus på skillnader mot lagar i andra länder. Det bör påpekas att allt detta krossades av beslut fattade av svenska politiker, och inte av flyktingar och invandrare.
Och nu återigen kommer myndigheter och regeringar med att lösningen är att ställa högre krav på invandrare, när det egentligen är invandrare som har berövats möjligheterna att lära sig svenska på ett bra sätt.
Det är dags att SFI-undervisning organiseras och centraliseras, så att man kan erbjuda rimliga möjligheter till att lära sig svenska.
Nestor Verdinelli, fd. kurator på kommunala SFI-skolan i Göteborg