Jag startar morgonen i lugn. Det är det nya jag försöker öva på, ingen mobil direkt i sängen, vakna långsamt och liksom simma in i dagen likt när man fridfullt skär genom vattenytan i en sommarsjö i skymningen. Det är en utmaning nuförtiden att vara i total närvaro, en sällsynt plats men ack så skön: Tystnaden. En hårdvaluta som varit ännu viktigare det senaste halvåret då jag snubblat över utmattningens kant igen.
Man skulle kunna säga att dagens samhälle är den skyldiga som knuffar en över kanten innan man spänt fast bungyjump-linan ordentligt. Vissa studsar tillbaka, andra får klättra upp igen för hand.
Det kan ta tid särskilt om berget är brant och man inte har rätt utrustning till att få ett bra grepp om tillvaron. Jag famlar efter väggen, försöker bestiga den i stället för att krascha igen i mitt dinglande rep. Det behövs återhämtning och det är också därför jag tagit mig till gymmet denna förmiddag.
En kopp te i lugn och ro, träningskläder och en go promenad bort.
Jag har dessutom genomtänkt valt att träna på ett gym som är “lite lugnare”, där pensionärerna flockas vid lunchtid men utöver det inga större påfrestningar att utsättas för.
Jag blippar in och ställer mig på löpbandet för min lagom pulshöjande men meditativa inomhuspromenad. Ovanför mig sitter en högtalare och ur den bankar en monoton och stegrande ton som kulminerar i en smurfliknande röst som upprepar sig om party, money och fame. Det går fortare och fortare i högtalaren och till slut låter det bara som att AI-rösten hakat upp sig.
Min fridfulla friskvårdsstund har övergått i ett stresspåslag och överstimulansen är svår att värja sig mot när jag snubblar fram på nivå 7.
Överallt i gymmet ser jag människor med hörlurar i öronen. För vem orkar lyssna på sånt här? Vem spelas detta för? Den som vill lyssna på något under sitt träningspass lyssnar redan med sina egna hörlurar, de övriga kanske vill ha lugn och ro.
I dagens samhälle är vi redan så överstimulerade konstant, med små stimuli överallt och ett ständigt bakgrundsbrus i vardagen som aldrig lägger sig. Det skapar en inre stress och äter långsamt på en inifrån.
Jag kommer aldrig att glömma en upplevelse jag hade för 2 år sedan när jag spontant gick in på en bygghandel i Åmål. Det var ett stort varuhus, mitt i sommarn, och tystnaden var slående. Jag minns att jag stannade upp för att förstå vad det var som var så annorlunda, så avslappnande. Jag kunde handla i lugn och ro och vara fokuserad på det jag var där för.
Jag blev så påverkad av den sällsynta upplevelsen att jag bär med mig den än idag.
Om jag fick bestämma skulle fler tysta timmar införas på gym, i affärer och annat. Jag kan inte vara den enda som vill kunna handla utan att det känns som att kliva in på en nattklubb eller bli jagad i varugångarna av en robot som spelar högljudd musik medan jag koncentrerat men nu också distraherat letar efter gochugaru-flingor.
Dagens träningspass blev iallafall pulshöjande men inte på grund av den fysiska aktiviteten utan av ett aktiverat stressystem.
Till slut tog jag på mina egna lurar och satte på det jag föredrar mest : Noise cancel
Barkbåt
