Skulle någon forskare i livsmedelsbranschen eller annan instans nyfiken på hur vi hanterar resurser kunna upplysa oss i allmänheten om hur mycket det är kvar i en tub när det inte går att klämma ut mer? Det går naturligtvis att bli rasande på förpackningar över huvud taget – för mycket, för ofta, för dyrt, för olika material – fel, fel, fel, Och vi betalar för alltihop. Även när det ska sorteras och tas om hand. Även för det som blir kvar i en tub.
Men frågan, som fick mig att i det närmaste efterlysa ersättning för allt det jag aldrig klarar av att klämma ur en tub, är: Varför är det på detta viset? Är det tandkräm, salva, kaviar, ost, tomatpuré och så vidare i olika hård plåt eller plast spelar ingen roll. Det finns alltid en hel del innehåll kvar. Speciellt för mina gamla väl använda händer.
Det retar mig och borde reta många. Vi betalar för något vi inte får nytta av. Det är också ett stort och alldeles onödigt svinn. Vi ska ju vara rädda om jordens resurser.
Årsrik mormor
