Covid-19 pandemin har resulterat i en ekonomisk och social chock i fattiga länder. Över 150 miljoner människor, de flesta barn och unga, har tvingats in i fattigdom och svält efter pandemin. Över 160 miljoner barn har inte gått i skolan på över 1 år och många kommer aldrig tillbaka på grund av barngifte och barnarbete. Barnadödlighet och mödradödlighet ökar liksom smittsamma sjukdomar när vaccinationsprogram, förlossningsvård, och annan basal hälsovård fått stå tillbaka.
Kriget i Ukraina förvärrar situationen ytterligare. Förutom den svårt plågade befolkningen i Ukraina där Sverige självklart måste bistå med all tänkbar hjälp, inklusive flyktingmottagande, så drabbas även de allra fattigaste människorna i låginkomstländer som är beroende av råvaruimport som till exempel vete vilket leder till kraftigt ökade matpriser. Detta spär på hungersnöden ytterligare särskilt i Afrika som redan står inför torka och svält, och barn fortfarande dagligen svälter ihjäl. Fler nu än före pandemin.
Ifrågasätter det moraliskt
I detta läge vill Sveriges regering, med stöd från majoriteten av riksdagens partier, kraftigt minska biståndet med nära 20 procent till världens allra fattigaste för att finansiera omhändertagandet av ukrainska flyktingar på hemmaplan. Det är formellt lagligt att ta en del från internationellt utvecklingsbistånd till inhemskt flyktingmottagande enligt Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD), men vi ifrågasätter starkt det moraliska ställningstagandet och bristen på både kort- och långsiktig analys.
Om alla Europas länder skulle resonera som Sverige och göra likadant och utnyttja maximal flyktingfinansiering så skulle det motsvara ett 90-procentigt bortfall av EU:s samlade bistånd till fattiga länder vilket vore en total katastrof.
Bibehålla biståndet
För att citera Peter Sands, chef för den Globala Fonden för AIDS, tuberkulos och malaria som besökte Stockholm förra veckan bland annat i detta ärende: ”Jag känner bestörtning inför Sveriges beslut att ta från de allra fattigaste. Rika länder måste vara försiktiga när de nu väljer att prioritera människor i sin närhet framför dem med minst lika stora behov som bor längre bort. Om Sverige inte tänker på detta, legitimerar det andra länder att göra likadant”.
Han får medhåll av Melinda French Gates, ordförande för Bill and Melinda Gates Foundation, som besökte Stockholm bland annat för att understryka vikten av att Sverige genom bibehållet bistånd fortsätter att stödja barns och kvinnors rättigheter. Sveriges ledande roll i Europa när det gäller att gå i bräschen för mänskliga rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa gör att den moraliska ribban sänks även för andra länder när vi nu istället föregår med dåligt exempel.
Att minska lidande och hunger och öka livschanserna för de som bor i fattiga länder minskar också kraftigt risken för terrorism, flyktingkatastrofer och framtida globala pandemier
Sverige har till exempel genom den Globala Fonden bidragit till att bekämpa världens dödligaste pandemier som hiv, tuberkulos och malaria och räddat 44 miljoner liv genom långsiktiga insatser som inte kan avbrytas plötsligt utan att det får allvarliga konsekvenser globalt. Med tanke på den viktiga roll som Sverige har spelat, så kommer den föreslagna minskningen underminera inte bara utbetalning till humanitära organisationer, utan också kraftigt försvåra planeringen framåt för investeringar i starkare hälsosystem och utbildning.
Att förebygga antibiotikaresistens och globala infektionssjukdomar som inte respekterar nationella gränser, är mycket kostnadseffektiva investeringar för Sverige och världen. Att minska lidande och hunger och öka livschanserna för de som bor i fattiga länder minskar också kraftigt risken för terrorism, flyktingkatastrofer och framtida globala pandemier.
Fler skulle opponera sig
Svenskt bistånd är sällan en valfråga. Det är lågprioriterat av såväl politiker som media och därmed även i opinionssökningar. Detta behöver och kan förändras. Svenskarna har visat mycket stor solidaritet med Ukraina och de ukrainska flyktingarna. Detta måste fortsätta, men vi får inte ta från de fattigaste för att ge till andra utsatta. Om fler visste att den summa som nu läggs på fossila bränslesubventioner för svenska bilägare klart överstiger den summa som dras från biståndet, så tror vi att fler skulle opponera sig.
Vi uppmanar nu alla partier i riksdagen att stoppa dessa – för världen och Sverige – skadliga neddragningar.
Anna Mia Ekström, professor Karolinska Institutet
Mariam Claeson, fd direktör Global Financing Facility/styrelseledamot, White Ribbon Alliance
Stefan Swartling Peterson, professor Karolinska Institutet
Gunilla Källenius, professor Karolinska Institutet /styrelseledamot, Världsinfektionsfonden
Pernilla Baralt, generalsekreterare UNICEF Sverige
Thomas Elmqvist, professor Stockholm Resilience Center
Hans Linde, förbundsordförande RFSU
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Eva Ekelund, policychef Act Svenska kyrkan
Ola Rosling, chef Gapminder
Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska institutet