I dag avgörs frågan om planen mot hedersvåld och förtryck i Göteborgs kommunfullmäktige. Det jag vill veta är om vi ska låta hedersnormer få ta över i Göteborg? Det är inte längre en teoretisk fråga, statistiken talar sitt tydliga språk. Uppföljningar av ungas livsvillkor i Göteborg, baserade på kartläggningar 2018 och 2023, visar att andelen unga som lever i miljöer med hedersnormer har fördubblats – från omkring 15 procent till runt 30–33 procent! Mellan 11 och 16 procent lever i en tydlig hederskontext, och omkring 5 procent i miljöer där våld används eller accepteras för att upprätthålla heder.
I vissa områden finns nästan inga hedersvärderingar, i andra är de totalt dominerande. Så ser vår delade stad ut. Men bara för att vissa delar inte berörs i dag betyder det inte att detta är ett marginalproblem. Det är en pågående normförskjutning som på sikt kommer att påverka hela samhället om vi inte agerar.
Det allvarligaste är att det inte är det synliga våldet som kommer först – det är normerna. Normer om kontroll, kyskhet och heder som begränsar flickor och formar pojkar.
Hedersnormer syns inte bara i statistik, utan i ungas vardag – i begränsningar av rörelsefrihet, i kontroll av relationer och i krav kopplade till rykte och sexualitet
Rapporten visar att normer om kontroll, kyskhet och våld hänger nära samman och är tydligt kopplade till socioekonomiska faktorer. När dessa normer får fäste påverkar de ungas vardag, relationer och frihet – ibland med mycket konkreta konsekvenser.
Hedersnormerna flyttar in i skolor, i kompisrelationer, i vardagen. Även barn med två svenska föräldrar, som lever i områden där en annan norm än den svenska är stark, behöver förhålla sig till hedersnormer. Det sker gradvis, tyst och ofta utan att vi reagerar. Det är så normer sprids och etableras.
Hedersnormer syns inte bara i statistik, utan i ungas vardag – i begränsningar av rörelsefrihet, i kontroll av relationer och i krav kopplade till rykte och sexualitet. Men det mest avgörande är att dessa normer inte bara upprätthålls genom tvång, utan också genom social legitimitet. För många unga framstår de som självklara – en del av familj, tillhörighet och identitet. Det innebär att förtrycket inte alltid uppfattas som förtryck.
Aktivt stå upp
I skolor där normerna är utbredda riskerar de att prägla hela miljön, öka trycket på den som vill leva friare och göra det svårare att söka hjälp. Därför räcker det inte att informera – samhället måste vara tydligare än normen och aktivt stå upp för varje barns rätt till frihet.
Bakom siffrorna finns våra barn i vårt Göteborg. Flickan som inte får välja sina vänner. Pojken som förväntas hålla koll på sin syster. Tonårstjejen som lär sig att familjens heder väger tyngre än den egna friheten. Rädslan att göra fel – och konsekvenserna om man gör det. Och ibland blir konsekvenserna livslånga.
Könsstympning är förbjudet i Sverige, ändå bedömer Socialstyrelsen att mellan 15 000 och 30 000 flickor riskerar att utsättas. I Västerås rapporterades det nyligen att man upptäckt att 87 flickor i skolåldern hade könsstympats de två senaste åren, med ett stort mörkertal, enligt staden. Det visar hur dolt och hur omfattande problemet kan vara. Detta sker inte i ett vakuum. Det är en direkt följd av de normer vi nu ser växa fram. Det är verkligheten vi står inför. Men det finns ingen anledning att stillatigande acceptera en sådan utveckling.
Svart på vitt
Detta är i grunden en fråga om vilket samhälle vi vill ha. Ska vårt Göteborg präglas av normer som begränsar individen – eller av frihet, ansvar och lika rättigheter? Det finns inget neutralt läge här. Antingen agerar vi, eller så accepterar vi utvecklingen. Vi kan inte längre säga att vi inte visste. Vi kan inte längre säga att vi inte förstod. Nu har vi svart på vitt.
På dagens fullmäktige väljer Göteborg väg. Då räcker det inte att tala om processer, samverkan och administration. Situationen kräver något helt annat: tydlighet om vad som gäller och mod att agera därefter.
För så länge vi inte bryter normerna kommer vi fortsätta se nya barn som begränsas, kontrolleras och i värsta fall skadas. Vi kommer fortsätta behandla konsekvenser i stället för att stoppa det som orsakar dem. Hedersnormerna får inte ta över vår stad. Ansvar betyder faktiskt något. Barn skall inte bära vuxnas heder, flickor föds fria och ska förbli så.
Eva Flyborg (L)
