Slutreplik
16/12 - De nationella proven i svenska har fått färre men längre texter
Företrädare för Skolverket och Uppsala universitet, vilka ansvarar för framtagandet och utformningen av de nationella proven i svenska och svenska som andraspråk, har svarat på vår debattartikel om de nationella provens utformning. I debattartikeln argumenterade vi för att läsprovets nya utformning riskerar att bidra till en försämring av skolans läsundervisning.
Det finns gott om vetenskapliga belägg för att prov som får stor betydelse för elevers betyg inverkar mer på undervisningen. Det som ingår i provet kommer att anses vara viktigare att träna på. Om lärare uppmanas att ”särskilt beakta” de nationella provresultaten, och den del av proven som testar läsförmåga till övervägande del består av flervalsuppgifter, är det troligt att läromedel anpassar sitt innehåll och att lärare kommer att arbeta mer med sådana uppgifter i klassrummet. Vi ser redan att detta sker.
I forskningen om läsprov finns omfattande stöd för att en betoning på flervalsuppgifter leder till begränsningar av vilka delar av läsförmågan som prövas.
Det är förvisso trösterikt att texterna i läsprovet i årskurs 9 inte blivit kortare, men vår invändning gällde i första hand uppgifternas utformning. I forskningen om läsprov finns omfattande stöd för att en betoning på flervalsuppgifter leder till begränsningar av vilka delar av läsförmågan som prövas. Om provformatet huvudsakligen uppmanar elever att demonstrera läsförmåga genom att kryssa för ett svarsalternativ bland fyra, och provresultatet dessutom ska väga tungt för elevens betyg, finns det en överhängande risk att undervisningen inriktas på detta sätt att öva och visa upp läsförståelse. Vår oro gäller alltså vilken signal det nationella provet sänder till skolsystemet om vilket slags läsning och uppgiftslösning som borde prioriteras.
Utformningen är ett problem
Prov i läsförståelse kan fylla olika funktioner. Om man exempelvis vill använda det som ett stickprov på hur elevers läsförståelse utvecklas över tid, då är hög mätsäkerhet bra. Då gör det heller inte så mycket om provinnehållet begränsas till några områden som man vet att man kan mäta tillförlitligt. Men om provresultatet ska användas som en indikation på den enskilde elevens utveckling av den betydligt bredare läsförmåga som undervisningen i ämnena svenska och svenska som andraspråk förväntas leda till – och provresultatet dessutom ska väga extra tungt för betyget – då är avsevärda begränsningar av provinnehållet ett problem.
Vi anser inte att dagens nationella prov i svenska och svenska som andraspråk möjliggör detta.
Undervisningen i svenska och svenska som andraspråk ska träna elever att läsa både strategiskt och kritiskt, att identifiera texters huvudbudskap, motivera sina tolkningar och sätta texter i sammanhang genom att koppla det lästa till andra läserfarenheter och till världen utanför texten. Därför bör viktiga prov i ämnena också i någon mån låta eleverna visa upp dessa förmågor. Vi anser inte att dagens nationella prov i svenska och svenska som andraspråk möjliggör detta.
Att provet dessutom är utformat så eleven kan få ett E (eller ännu högre provbetyg) utan att lyckas få en enda poäng på läsförståelsedelen menar vi sänder ytterligare en signal om att staten inte i tillräcklig hög grad prioriterar värdet av elevers läsförståelse.
Om företrädare för Skolverket och provkonstruktörerna vill fortsätta dialogen om hur de nationella proven kan utformas så att de också blir ett stöd för skolans läsundervisning och synliggör den bredare läsförmågan deltar vi gärna.
Undertecknarna ingår i Lärarstiftelsens och fackförbundet Sveriges lärares expertråd för läsning:
Jenny Edvardsson
Björn Kohlström
Ann-Christin Källman
Elisabeth Linnér Fogby
Jessica Mellgren
Anna Månsson Nylund
Anna Persson
Michael Tengberg
