Stenkastarna protesterar inte mot orättvisor - de är kriminella

Replik

31/12 Fler poliser i utsatta områden skapar bara motsättningar

Den diskriminering och ojämlikhet som Amanda Svedberg påstår sig vilja bekämpa underblåser hon genom att generaliserande likställa ungdomar i utsatta områden med de kriminella ungdomar som polisen riktar sina åtgärder mot. Att politiska ytterlighetsföreträdare använder utsatta områden som lekhage för sina ideologiska föreställningar är tyvärr lika vanligt som tragiskt.

Utegångsförbud vissa tider

Amanda Svedberg anger att regeringen infört utegångsförbud för ungdomar i utsatta områden. Detta stämmer inte. Riksdagen har beslutat om en lagändring som innebär en ny straffpåföljd för ungdomar, ungdomsövervakning. Påföljden kan innehålla utegångsförbud vissa tider för den dömde brottslingen. Lagstiftningen är riktad mot relativt grova och svåra ungdomsbrottslingar där tidigare vårdpåföljder som ungdomsvård och ungdomstjänst inte bedöms tillräckliga med hänsyn brottslighetens höga straffvärde och den unges tidigare brottslighet. Få ungdomsbrottslingar varje år som kommer kvalificera sig till denna påföljd.

Utökad möjlighet till kroppsvisitation lyfts även som en sak regeringen ska införa. Det finns ett förslag ute på remiss som behandlar kroppsvisitation av barn under 15 år där ribban för detta ska sänkas men bara om det finns särskild anledning att anta att barnet utnyttjas av annan i brottslig verksamhet. Syftet med förslaget är att skydda barn från att utnyttjas av äldre kriminella och minska intresset för kriminella att dra in barn i brottslig verksamhet genom att låta dem förvara och transportera vapen. Det är inte tal om slentrianmässiga kroppsvisitationer, utan övriga krav gäller som vanligt.

Lagstiftningen är riktad mot relativt grova och svåra ungdomsbrottslingar där tidigare vårdpåföljder som ungdomsvård och ungdomstjänst inte bedöms tillräckliga med hänsyn brottslighetens höga straffvärde och den unges tidigare brottslighet

Amanda Svedberg berör också ett nytt stärkt medarbetarskydd för poliser, vilket påstås leda till att poliser kan gömma sig bakom skyddade identiteter och som skulle försvåra anmälan mot poliser. I detta avseende handlar det om en av polismyndigheten föreslagen ändring i förordningen om tjänstekort innebärande att poliser på sina tjänstekort ska ha ett unikt identifikationsnummer istället för sina privata personnummer. Det har alltså inget med anonymisering av poliser att göra och påverkar inte möjligheten att anmäla en polis.

Riktar sig mot kriminella

Vidare anger Amanda Svedberg att i utsatta områden läggs det mindre resurser på skolorna. Detta stämmer inte då de allra flesta storstadskommuner använder en socioekonomisk resursfördelning.

Genomgående i sin artikel synes Amanda Svedberg inte göra åtskillnad mellan ungdomar och kriminella ungdomar i utsatta områden. De brottsbekämpande åtgärder mot gängkriminaliteten som regeringen nu föreslår adresserar de ungdomar som begår brott eller befinner sig i riskzonen. Av alla ungdomar som bor i utsatta områden utgör de en mindre del.

En stor grupp av brottsoffer är andra ungdomar i de utsatta områdena. Ungdomar som utsätts för rån, misshandel och utpressning. Det är även dessa andra ungdomar som är målgruppen för att rekryteras in i gängen och som bland annat gängens narkotika erbjuds till. Det är de ungdomarna vars frihet och rätt till en trygg uppväxt inskränks av gängen och de kriminella ungdomarna. Det är denna majoritet av vanliga ungdomar som regeringen och myndigheterna avser att skydda med åtgärderna.

Grava vanföreställningar

Att som Amanda Svedberg betrakta de ungdomarna som måltavla för polisen framstår som ett utslag av grava vanföreställningar om polisens uppdrag och arbete. Polisen vidtar åtgärder mot kriminella ungdomar även i de utsatta områdena. Det är så det ska vara. Och gängen och de kriminella ungdomarna blir upprörda och känner sig trakasserade. Det är så det ska vara. Det handlar inte om politiskt missnöje eller att de är offer för myndighetsrasism. Den verkliga förklaringen är att polisen är ett irriterande hinder och störande moment för de som livnär sig på till exempel narkotikaförsäljning och utpressning. Polishat är en del av den gangsterkultur som dessa ungdomar lever ut.

Det är också de som är drivande i att organisera oroligheter som stenkastning mot blåljuspersonal och försöker mobilisera andra ungdomar. Det är ingen politiskt driven kamp mot orättvisor utan led i kriminell verksamhet.

Falsk konflikt

Amanda Svedberg målar alltså upp en falsk konflikt mellan myndigheterna och alla ungdomar som bor i utsatta områden, vilket är potentiellt farligt.

Det finns heller ingen motsättning mellan att satsa på förebyggande och socialt stärkande åtgärder och samtidigt slå hårt mot kriminaliteten. Tvärtom måste en grundläggande kontroll och trygghet upprättas av staten på kort sikt för att de förebyggande åtgärderna ska ges möjlighet att verka på lång sikt. Som professor em. i kriminologi, Jerzy Sarnecki, uttrycker saken i en artikel i Kvartal: "Att gripa förövarna till dessa brott är det bästa brottsförebyggande arbete som polisen kan bedriva. De som tror att polisens brottsförebyggande insatser främst handlar om poliser som spelar pingis med ungarna på fritidsgården har grovt missuppfattat polisens brottsförebyggande uppdrag."

Det behövs såväl förebyggande som brottsbekämpande åtgärder för att vända utvecklingen med gängkriminalitet i de utsatta områdena. Det som inte behövs är debattörer som förvränger fakta och skapar falska motsättningar.

Daniel Larson, åklagare och rättspolitisk debattör