Nyligen kunde man läsa om den vegetariska restaurangen Solrosen som efter 50 år riskerar att slå igen: ”Inflationen slår hårt mot restaurang Solrosen” (GP 2/7). Ekonomin går inte ihop och borden är tomma. Ekonomin handlar om inköpspriserna, höjda hyror, högre elkostnader, högre löner och sjunkande köpkraft. Solrosen medger också att ”tiden” är en faktor, folks smak och övrigt restaurangutbud ändras och kan ha en viss påverkan.
Solrosens situation pekar på ett växande allvarligt problem i svensk ekonomi, att konkurserna ökar dramatiskt. Redan i januari visade statistiken att konkurserna den månaden var på den högsta registrerade nivån någonsin. Utvecklingen har därefter fortsatt utför i ungefär samma takt. Företaget Creditsafe presenterade nyligen statistik för juni: totalt gick 815 aktiebolag i konkurs, den högsta siffran sedan Creditsafes mätningar började 1999 och den tionde månaden i följd med liknande siffror. Relativt nystartade företag är överrepresenterade och alla branscher drabbas.
Utifrån ett ekonomiskt- och näringspolitiskt perspektiv borde de som ansvarar för samhällsekonomin i stort begrunda ett antal frågor och det är bråttom.
Konkurs- och insolvenshanteringen
Småföretagarnas Riksförbund har i olika sammanhang pekat på hur nyligen genomförda förändringar leder till att livskraftiga företag med tillfälliga problem slås ut. Den förra regeringen lanserade nämligen en ny lag om företagsrekonstruktion. Denna riskerar att leda till en upprepning av vad som hände vid den senaste allvarliga recessionen i början av nittiotalet – en gigantisk konkursvåg. Med den nya lagen har antalet rekonstruktioner som andel av antalet konkurser fallit med två tredjedelar till tydligt under 1 procent. Trots det kraftigt ökande antalet konkurser har antalet ansökningar om företagsrekonstruktion kraftigt minskat efter det att den nya lagen om företagsrekonstruktion infördes.
Den enklaste formen av insolvenshantering är ett rekonstruktionsförfarande i form av skulduppgörelse. Den nya lagen har infört komplexa och dyrbara krav som gör att denna möjlighet i många fall inte prövas. I andra liknande länder finns förenklade metoder avsedda för mindre företag. Förarbeten är gjorda i Sverige för att införa liknande regelverk, om så viljan finns.
Företagsfrämjandet används på fel sätt
Staten, regioner och kommuner satsar mycket stora belopp på så kallade företagsfrämjande i form av företagsstöd, riskkapital och nyföretagandeinsatser. Detta företagsfrämjande utgör en snårskog av olika aktiviteter varför omfattningen är svår att bedöma liksom effekterna. Det finns uppskattningar som pekar mot en årlig kostnad på cirka 50 miljarder kronor.
Om dessa pengar jämförs med samhällets insatser för att hjälpa företag med insolvensproblem är det uppenbart att alltför mycket satsas på företagsfrämjande samtidigt som nästan inget satsas på insolvenshanteringen. En politik i samklang med nuläget omfördelar pengar från statligt riskkapital och företagscoachande till att ge fler etablerade företag en chans att överleva.
Den ekonomiska politiken missgynnar småföretagen
Avsiktligt eller inte så framstår resultaten av de senaste årens ekonomiska politik som ett påtagligt missgynnande av småföretagen. Några exempel:
En onormal valutasituation leder till högre kostnader som småföretagen svårligen kan föra vidare till kunderna i nuvarande läge. Småföretagen är ofta starkt hemmamarknadsinriktade, till skillnad från storföretagen som är starkt exportinriktade.
Samma sak gäller den senaste löneuppgörelsen som inte utgör något större problem för exportinriktade storföretag samtidigt som småföretagen har svårt att föra dessa kostnader vidare till inhemska pressade konsumenter.
Elpriserna är ett annat exempel där en gigantisk förmögenhetsöverföring pågår från småföretag och konsumenter till elproducenter och till Skatteverket. Staten låter dessutom storföretagen slippa betala den elskatt som småföretag och konsumenter måste betala.
Inget av det som framförs här är okänt, vare sig för regeringen eller för oppositionspartierna, samtliga har dock hittills valt att ignorera varningstecken som dessa. Det är dags att agera.
Sten Lindgren, förbundssekreterare Småföretagarnas Riksförbund
