Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Magnus Sandelin, redaktör för sajten doku.nu som granskar den jihadistiska miljön i Sverige. Till höger Fatima Doubakil, Muslimska mänskliga rättighetskommittén, MMRK.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Rätt att klassa MMRK:s företrädare som extremister

Att klassa Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, MMRK, som en extrem organisation, och de personer som aktivt torgför dess åsikter som extremister, är inte fel. Det finns flera fakta som stödjer detta, skriver Magnus Sandelin, redaktör för sajten doku.nu.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

De två aktivisterna Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi från organisationen Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén (MMRK) stämmer kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) för ”för förtal med hatbrottsmotiv”. Enligt Doubakil och Abdullahi har Hermansson bland annat kallat dem för ”extremister” på sin blogg.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Att två offentliga och starkt profilerade debattörer på det här sättet drar en meningsmotståndare inför domstol, efter att först ha försökt pressa henne till att ta bort sina debattinlägg på sin blogg, är ett ovärdigt sätt att försöka tysta inte bara Hermansson utan även andra röster som är kritiska till MMRK.

Att klassa MMRK som en extrem organisation, och de personer som aktivt torgför dess åsikter som extremister, är inte heller fel. Jag ska förklara varför.

Fallet med den terrordömde imamen Ali Berzengi är ett av de fall som organisationen Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén har uppmärksammat och tar som exempel på att den svenska terroristlagstiftningen skulle vara en sorts ”raslagar” mot muslimer.

Dömd för terrorbrott

I januari 2012 intervjuade jag Ali Berzengi för en bok om jihadister i Sverige. Berzengi är dömd för terrorbrott i såväl tingsrätt som hovrätt för att ha skickat pengar till Ansar al-Islam, en terrororganisation som i Irak gjort sig skyldig till blodiga bombattentat med hundratals civila dödsoffer. Hovrätten ansåg att det var bevisat att Berzengi skickat 200 000 kronor till organisationen. Utöver skriftlig bevisning, bland annat i form av korrespondens mellan Berzengi och en person inom Ansar al-Islam, så pekades han i polisförhör och i tingsrätten även ut av en medåtalad, som också erkände sig skyldig till att ha skickat pengar till gruppen. I målet förekom även en del hemligstämplad bevisning från amerikansk underrättelsetjänst.

Under intervjun 2012 mötte jag en artig och timid person, som propsade på att få betala min mat på den restaurang i Rinkeby centrum där vi satt. Han förklarade sig helt oskyldig till det han var dömd för. Sedan började han prata om Usama Bin Ladin, som han menade var ”en bra muslim”.

– Nej, han var ingen extremist. Det finns inga bevis för att han gjorde något dåligt. Usama Bin Ladins tankar är politiska tankar. Jag har inte sett något fel med det han säger, sa Ali Berzengi, och anklagade sedan mig och andra journalister för att inte ”förstå religionen”. Han menade att grupper som al-Qaida och Ansar al-Islam också är en del av den familj som alla muslimer utgörs av.

2010 bjöd Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén in Ali Berzengi till ett seminarium för att prata om sitt fall. På samma seminarium var även Munir Awad inbjuden för att prata om hur förföljd han kände sig på grund av terroranklagelser, efter att ha gripits i Kenya och Pakistan för samröre med hårdföra islamister. Det var ett drygt halvår före han greps i Köpenhamn tillsammans med två kumpaner för nära förestående planer på att skjuta ihjäl danska journalister som hämnd för Muhammedkarikatyrerna. Awad dömdes av dansk domstol till 12 års fängelse för det brottet. MMRK:s presstalesperson under seminariet 2010 var Fatima Doubakil.

Man ska ha klart för sig att MMRK är en organisation med en liknande syn på islamistisk extremism som den Ali Berzengi gav uttryck för när jag träffade honom.

Man ska ha klart för sig att MMRK är en organisation med en liknande syn på islamistisk extremism som den Ali Berzengi gav uttryck för när jag träffade honom. Precis som Ali Berzengi sätter MMRK likhetstecken mellan det som de flesta kallar ”våldsbejakande islamistisk extremism” å ena sidan och islam å den andra. När förra demokratiministern, liberalen Birgitta Ohlsson, för några år sedan såg till att det togs fram en rapport om våldsbejakande extremistmiljöer i Sverige, där såväl nazism som våldsbejakande islamistisk extremism ingick, gick MMRK ut på sin facebooksida och anklagade Birgitta Ohlsson för att därmed ”likställa islam med nazism”.

Det är i det sammanhanget som Maimuna Abdullahis uttalande i en debattartikel om att de från Sverige som rest till Syrien för att ansluta till Islamiska staten och liknande grupper är ”politiserade muslimer” ska förstås.

Det är även så man ska förstå varför MMRK:s engagemang för rättssäkerhet för muslimer i praktiken ofta innebär försvar för islamistiska terrorister och även samarbete med den hårt kritiserade brittiska organisationen Cage.

Fullt rimligt kalla dem extremister

Cage har på samma sätt uppmärksammats för att ha drivit opinion för flera islamistiska terrorister. Ett av de mest uppmärksammade fallen som Cage engagerade sig i gällde al-Qaidaideologen Anwar al-Awlaki, som dödades i en amerikansk drönar-attack 2011.

Efter Awlakis död, när det stod klart för alla vilken huvudroll han spelat inom al-Qaida, delade ändå MMRK ett videoklipp på facebook från en föreläsning med Awlaki med titeln ”Why The World Hates America”.

Att kalla dem som driver sådana ståndpunkter för extremister är naturligtvis fullt rimligt.

Magnus Sandelin

redaktör för sajten doku.nu som granskar den jihadistiska miljön i Sverige.