Replik
28/11 Låt inte Luciatåget bli en ojämlik könsparad
Gabriella Caidahl Wallón verkar ha en intelligent tioårig son, redan som tvååring bestämde han sig för att bli normbrytare genom att vara Lucia i förskolan, skriver mamma. Nu formulerar han meningen att han blivit utsatt för könsdiskriminering för att en pojke i skolan inte får vara Lucia. Men nog tror jag att sonen förstått om han fått veta vem Lucia var och hennes historia. Att hon var en kvinna som levde på Sicilien och blev dödad av de romerska makthavarna. Efter sin död blev hon martyr och helgonförklarad av kyrkan, alltså ansedd som en helig person. Trots nutida så vanliga historielöshet, hoppas jag att skolor upplyser barn om denna bakgrund till Luciatraditionen.
Varför blev då Lucia dödad? Jo, hon sträckte fram handflatan och sa: ”Stopp! Min kropp!” Hon var utsatt för sexuellt trakasseri och hot om sexuellt våld. Hon valde döden i stället för att bli offer för tvångsprostitution på en bordell. Om man bortser från hennes religiösa övertygelse och kyskhetslöfte, så stod hon upp för kvinnors rätt till sina kroppar. Det gör henne till kanske den första metoo-kvinnan, ett exempel på kvinnors i alla tider utsatthet för sexuellt våld.
Möjligen är jag gammaldags och mossbelupen, men jag har tryckt ner normer i halsen på mina barn och barnbarn.
Dagens luciatåg är något annorlunda medeltida helgonprocessioner, men är en rest av dem. Den renhet (i betydelsen integritet) som Lucia står för som en som bär ljuset i mörkret, påminner om kvinnors rätt till värdighet. Luciadagen är sedan kristendomens införande i Sverige ett slags nationell kvinnodag i vårt land och bör så få vara anser jag.
Frihet från normer existerar inte
Om Lucia har ljust eller mörkt hår och skinn, har ingen betydelse, men hon är kvinna och symbol för kvinnors rättigheter. Luciatåget är ingen ”könsparad”, i stället är det en del av en temadag med budskapet om en stolt kvinna som står upp för sin själ och sin kropp.
Gabriella Caidahl Wallón anser också att vi hade haft ett helt annat samhällsklimat, underförstått bättre, om vi vuxna låtit bli att ”trycka ner våra värderingar” i halsen på barn. Det är dock inte säkert att det normlösa samhälle hon eftersträvar hade varit så bra. Förutom att något som heter frihet från normer inte existerar, gör vi oss av med en norm får vi en annan i stället.
Möjligen är jag gammaldags och mossbelupen, men jag har tryckt ner normer i halsen på mina barn och barnbarn. Sådana normer som alla människors värde, att ta hänsyn till andra, tacka om man får något, inte spotta på golvet och kunna skilja på rättvisa och orättvisa. Och även att traditioner är viktiga för att de ger oss fäste i tillvaron, identitet, en känsla av samhörighet med våra förfäder och våra medmänniskor.
Ingrid Kampås, författare, kulturskribent och översättare
