Kals Åden instiftades 1969. Initiativtagare var Sven Schånberg (1910–1991), journalist och redaktör på GP. Beslutet lär ha fattats under en långlunch mellan honom och Harry Hjörne, legendarisk chefredaktör på GP.
Schånberg hade då redan publicerat Kals odbok 1968, den första mer omfattande beskrivningen av göteborgskans ordförråd. Stavningen odbok var medvetet göteborgsk (r faller före d i dialekten, bord/bod ). Och Kal fick beteckna den generaliserade göteborgaren, oavsett förnamn. Kal var ett etablerat namn från alla historier om Kal å Ada.
Stavningen antyder det lokala uttalet av Karl, r faller före l och a-ljudet är å-aktigt utan att bli å, vi skiljer på gatan och gåtan.
Namnet Kals Åden speglar attityd och inställning. Verksamheten må vara seriös, men den ska presenteras på ett enkelt och trevligt sätt. Det ska vara lagom käckt. En del tyckte och tycker kanske fortfarande att det är lite väl käckt med den göteborgska stavningen, men så fick det bli. Och det var säkert bra. Det var ett namn och en stavning som fastnade, ungefär som Feskekörka.
Den mest publika delen av ådensverksamheten har under årens lopp varit att utse årets Kal å Ada. Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt var självklart några som tidigt fick denna hedersbetygelse. Presentationen av årets Kal å Ada brukade uppmärksammas av media, åtminstone på lokalplanet.
Sven Schånberg hade också under många år en spalt i GP under vinjetten Tala ve Kal. Rubriken ”Tala ve Kal” är värd en kommentar. Prepositionen vid, som uttalas ve, har en vidare användning i göteborgskan än i svenskan. Man kan (eller kunde) säga ”tala ve någon”, inte bara ”tala med någon”.
Läsarna bidrog flitigt med frågor och berättelser. Breven inleddes ofta med ”Te Kal”, det heter te på göteborgska, inte till. Författaren Schånberg iklädde sig villigt rollen som Kal, som regel med kubb på huvudet. Han blev Kal, helt enkelt. ”Tala ve Kal”- kåserierna gavs under 80-talet ut i fyra samlingsvolymer.
Sven Schånberg gick ur tiden 1991, men Kals Åden levde vidare med föredrag och diskussioner om göteborgiana i vid mening. Mötena hölls i de egna ordenslokalerna i ett av två bevarade torpstugor i Högsbotorp. Torpet ligger väl dolt av större hus ett par hundra meter ostsydost om Axel Dahlströms torg.
Men nu har alltså Kals Åden lagts ner. Förklaringen är svag medlemsrekrytering, i synnerhet till styrelsearbetet. Intresset för det göteborgska får leva vidare i andra forum.
Till sist kan vi fundera över Kal-begreppet, den här generaliserade göteborgaren. Dels har vi en Kal i historierna om Kal å Ada, en oförarglig pilsnerglad figur med oklar yrkesbakgrund. Dels har vi en Kal i Kals Åden och Schånbergs kåserier, en bildad herre med uttalad lokal förankring.
Karl kan också kallas Kålle, även det ett namn som blivit ett begrepp. Någon kan vara ”en riktig Kålle”, oavsett förnamn. Kålle uppfattas nog som mindre sofistikerad än Kal. För att spetsa till det: Kal i kubb, Kålle i keps.
När nu Kals Åden lagts ner, får Kal, Kålle och alla andra klara sig utan ordenssällskap. Men intresset för det göteborgska lever vidare.
Lars-Gunnar Andersson, professor emeritus i modern svenska
