Slutreplik
11/10 Majoriteten vill bo i klassisk arkitektur
28/9 Bygger vi bara i ”klassisk” stil så blir staden tråkig
Jag är inte övertygad om att majoriteten göteborgare vill bo i klassisk arkitektur, om man med det menar innerstadens kvarter med trånga och mörka gårdar. Många vill det säkert, men det är också många som helst bor i villa och nära naturen, eller i ett höghus på något berg med vidsträckt utsikt över staden. Många vill bo längs älvkanten med fartygstrafiken utanför fönstret. Hur statistiken ser ut hänger säkert samman med hur man ställer frågan.
Att nästan 90 procent av Göteborgs bostäder är byggda efter 1930, en uppgift som jag får utgå från är riktig, innebär inte att dessa bostäder per definition måste vara stadsbyggnadsmässigt, arkitektoniskt eller funktionellt undermåliga. Det finns naturligtvis både det som är dåligt och det som är bra. Det gäller alla tider.
Miljonprogrammets monotona storskalighet gillas nog av ganska få, samtidigt som dessa bostäder som regel byggdes med en mycket bra lägenhetsstandard. När vi förhoppningsvis börjar bygga bostäder igen, efter nu rådande kris i byggbranschen, har vi alla möjligheter att bygga attraktiv stad med såväl slutna som öppna kvarter och även med andra stadsbyggnadskoncept när sammanhanget inbjuder till det.
Vi måste inte, kan inte, välja en och samma formel för hur staden ska se ut. Ett är dock säkert, så länge marknaden styr kommer vi tyvärr inte få se kvartersbebyggelse med landshövdingehusens sympatiska skala. Vi kommer snarare att få se högt och tätt som i Karlastaden, Fixfabriksområdet eller det kommande Backaplan.
Vi måste inte, kan inte, välja en och samma formel för hur staden ska se ut.
Den klassiska arkitektur vi har ska vi definitivt värna, men också allt det fina som faktiskt byggts i staden de senaste hundra åren. Vi arkitekter ska inte rita pastischer av en gammal tid, men däremot tillsammans med övriga byggaktörer låta oss inspireras av den kvalitet som finns i den äldre arkitektur som stått sig över tid, och som var möjlig tack vare skickliga hantverkare. Man byggde husen på plats, från grunden. Dagens byggnader består till stor del av fabrikstillverkade komponenter som fogats samman på byggplatsen av montörer, även i de fall där man försöker efterlikna klassisk arkitektur.
Frågan är hur vi med dagens byggtekniker och ekonomiska verklighet kan skapa arkitektur som inte bara är mer eller mindre bra plagiat av en hundra år gammal ”stil” utan som skapar sin egen unika årsring i stadens historia? Det är bland annat detta vi behöver prata vidare om i det fortsatta samtal som Johannes Hulter, och även jag, hoppas på.
Peter Erséus, arkitekt SAR/MSA
