Replik
28/9 Bygger vi bara i ”klassisk stil” så blir staden tråkig
Peter Erséus gör många kloka reflektioner om stadsbyggande och arkitektur i sitt debattinlägg. Erséus försvarstal för variation, mångfald och pragmatism är verkligen välkommet. Under alltför lång tid har såväl stadsbyggande som arkitektur präglats av monotoni, ensidighet och dogmatism. Konsekvensen av det har blivit att stora delar av våra städer saknar de stadskvaliteter som den stora majoriteten av befolkningen efterfrågar. Det har också gjort att den gamla stadens levande, varierade stadskvarter stegvis blivit en alltmer exklusiv tillgång för de med goda inkomster och stora kontaktnät. Detta framgår tydligt om man studerar kötider och bostadspriser i olika stadsdelar.
Det här vill vi i det rödgröna styret ändra på. Vi vill ha mer variation och mångfald, en grönare och trevligare stad där alla får plats, inte minst barnen. En avgörande nyckel till det är att planera för 15 minuters-staden, där det inte är mer än en kvart med gång eller cykel till allt det man behöver i livet. Men det kräver att vi gör upp med den bilberoende modernistiska stadsplanering som präglat så mycket av samhället sedan mitten av 1900-talet. Det är en helt nödvändig riktningsförändring om vi vill ha en mer ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar stad i framtiden.
Nära nittio procent av Göteborgs bostäder är byggda efter funktionalismens genombrottsår 1930 och den andelen kommer naturligtvis bara att öka
Stadsbyggande tar tid. De nya hus som byggs varje år utgör en mycket liten del av hela stadens yta. Förändring sker alltså oundvikligen långsamt. Men det gör det desto viktigare att den nya bebyggelse som tillkommer bidrar till en större variation och mångfald. Nära nittio procent av Göteborgs bostäder är byggda efter funktionalismens genombrottsår 1930 och den andelen kommer naturligtvis bara att öka. Så vill vi ha ökad variation och mångfald så behöver vi bygga ny klassisk kvartersstad och traditionell trädgårdsstad.
Jag träffar och pratar med många göteborgare genom mitt uppdrag och möter många olika åsikter om stadsbyggande och arkitektur. Men jag hör sällan någon som tycker att det byggs för många nya stadskvarter med den gamla stadens funktionella och estetiska kvaliteter. Tvärtom. Den vanligaste kritiken brukar i stället vara att förändringen går för långsamt och att man vill se mer verkstad.
Älskade stadsmiljöer ersattes
Det många oroar sig för är snarare att misstagen från rivningsåren ska upprepas, då gamla älskade stadsmiljöer ersattes med storskalig modernistisk bebyggelse, inte att det byggs nya levande och blandade stadskvarter med tilltalande arkitektur, att åtskilda stadsdelar knyts samman med stadsmässiga stråk eller att eftersatta stadsdelar utvecklas och kompletteras med de stadskvaliteter som saknas.
Även om vi har lite olika ingångar och erfarenheter så vill jag tacka Peter Erséus för ett klokt inlägg i debatten. Jag hoppas vi kan fortsätta samtalet och lära oss av varandra.
Johannes Hulter (S) ordförande stadsbyggnadsnämnden
