I den dagliga och livliga debatt som äger rum kring det eskalerande grova våld som följer av pågående gängkonflikter i Sverige är det förvånansvärt tyst kring en sak. Det talas mycket lite om den konsumtionskultur som präglar hur vi tänker och agerar i dagens samhälle, så även för de gängkriminella.
Det har visserligen länge diskuterats om polisen ska få beslagta kontanter och lyxprylar från kriminella men diskussionen stannar vid att prioritera att återta kriminellas brottsvinster, inte varför det är status att hänge sig åt det som kan betecknas som lyxkonsumtion, eller konsumtion överlag. Utifrån vårt perspektiv som konsumtionskulturforskare är det ett väldigt tydligt exempel på hur individuella beteenden formas av en kollektiv grundlogik vars kulturella spelregler vare sig granskas eller ifrågasätts.
Vända spegeln
En historia som figurerat i media rör en 15-årig pojke som efter ett beställningsmord fick 100 000 på fickan och som sedan begav sig till varuhuset NK i Stockholm för att köpa en Gucci-keps och andra lyxvaror. Historier som denna är ett tillfälle att vända spegeln mot oss själva och fundera på vilken roll konsumtion och materialism har i samhället i stort. Gängkriminella är knappast de enda som aspirerar på lyxkonsumtion för att befästa sin status, det är en gängse norm i dag vilket också bekräftas genom diverse influerare som pumpar ut budskap om statuskonsumtion. Det är inte typiskt specifikt för ”gangsterkultur” att använda sig av konsumtionsvaror som en statusmarkör, det är typiskt för det senkapitalistiska samhället över lag.
Trots lågkonjunktur så har det rapporterats om försäljningsrekord hos lyxvarumärken i Stockholm. Statusobjekt har samma lockelse för människor oavsett hur de anskaffat sig ekonomiska medel att betala med.
Det är förståeligt att människor vill skilja på konsumtion möjliggjord av brottsvinster och konsumtion som bekostas med lagligt tjänade pengar – har man gjort ”rätt för sig” ska man få göra vad man vill med sina pengar oavsett om det är att köpa en keps för flera tusen eller något annat. Det är ett sätt att skapa distans till det som upplevs som obehagligt och farligt. Samtidigt väljer man då att blunda för sin egen roll i upprätthållandet av statusen hos den här typen av varor. Det symboliska värdet i konsumtionsvaror är ett kollektivt projekt där alla konsumenter är medskapare.
Att vi snarare har en generation Bianca, där drömmen om att bli influerare för att snabbt skapa en ekonomi som möjliggör statuskonsumtion, än en generation Greta, som vurmar för en minimalistisk livsstil, är den verklighet vår konsumtionskultur resulterat i
Senaste rapporten om generation Z från Ungdomsbarometern pekar mot en trend som vi själva sett i vår forskning, nämligen att materialism och pengar är bland det viktigaste för unga i dag. Det är inte bara unga i riskzoner som indoktrineras av budskapet att framgång är likställt med vad du konsumerar – det inbegriper en majoritet av dagens unga vilket reflekteras i drömmar om snabba cash och hyperkonsumtion. Att vi snarare har en generation Bianca, där drömmen om att bli influerare för att snabbt skapa en ekonomi som möjliggör statuskonsumtion, än en generation Greta, som vurmar för en minimalistisk livsstil, är den verklighet vår konsumtionskultur resulterat i.
Ofarligt politiskt
Under senaste tiden har politiker trummat ut att svenskar måste sluta ”partyknarka” för att försvaga gängens fäste i samhället. Men medan ”partyknarkande” knappast är något alla svenskar hänger sig åt, så berör konsumtionskulturen oss alla. Att peka ut de som brukar rekreationsdroger är ett ofarligt politiskt drag givet den negativa syn på droger som råder i den svenska majoritetskulturen, men att problematisera och peta i människors levnads- och konsumtionsvanor överlag är det få politiker som är intresserade av att göra. Konsumtion är så enormt viktig i vårt samhälle och för vilka vi är så även om både konsumenter och politiker vet att mycket av konsumtionens effekter är dåliga är det ingen som gör något åt det.
Många unga i förorten, som saknar såväl tro på framtiden som reella möjligheter att få ett bra liv, kan ställas inför valet mellan en tillvaro utan några materiella förutsättningar alls och en tillvaro med snabba cash, status i gänget och på klubbarna. Med det som utgångspunkt är det lättare att förstå de val vissa unga gör och som i de flesta fall leder till problem. Det om något är ett bevis på konsumtionskulturens makt över människor, oavsett vem, vad och hur.
Emma Lindblad, fil dr modevetenskap
Katarina Graffman, fil dr kulturantropologi