Integrationsdebatten kretsade kring två huvudsakliga politikområden – arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Dadgostar som ställdes mot integrations- och arbetsmarknadsminister Pehrson förfärades över förändringar hos Arbetsförmedlingen, och menade att vi inte snart inte har några arbetsförmedare kvar. För det första stämmer inte det, i dagsläget har Arbetsförmedlingen över 10 000 anställda, varav ungefär 6 400 är arbetsförmedlare. För det andra visade siffror från SCB som presenterades under valrörelsen 2018, långt innan både Januariavtalet och den nya regeringen, att Arbetsförmedlingen förmedlade knappt 1,5 procent av jobben.
Med andra ord är det stora problemet med Arbetsförmedlingen att de inte förmedlar några, just det, arbeten. När Dadgostar fortsatt vill hälla pengar över en av Sveriges sämsta myndigheter ägnar hon sig inte åt något annat än nostalgi över ett system som aldrig har fungerat. Den bästa arbetsmarknadspolitiken är att sänka skatten på arbete och företagande, att ta bort onödig byråkrati och riva de höga murar som omger arbetsmarknaden.
Överdrivna tro
Samma naiva och överdrivna tro på det offentligas förmåga som problemlösare drabbar även vänstern i bostadspolitikens. Det är en enkel matematik att människor behöver någonstans att bo, oavsett om man kommer från Sverige eller Syrien, och att dagens bostadsbrist är ett hinder för människor att stå på egna ben. Men om politiker är ett hinder för det privata näringslivet när det kommer till arbetsmarknaden gäller det än mer i bostadspolitiken. Det kommunala planmonopolet, strandskyddet och hyresregleringen är allihopa politiska konstruktioner som förhindrar byggande. Och det var som bekant just Nooshi Dadgostar som fällde regeringen Löfven för att stoppa marknadshyror för nyproduktion, en reform som inte hade gett någon hyresgäst höjd hyra.
I stället för att ägna tid åt att reglera sönder marknader och sedan förfäras över konsekvenserna måste politikerna ta sitt ansvar och se till att arbetsmarknaden och bostadsmarknaden avregleras för att främja integrationen. Det är inte politiker som ger människor deras första jobb eller bygger nya hus – det är småföretagarna och byggföretagen. Det bästa politiker kan göra är att inte stå i vägen när innovativa människor och företag vill driva utvecklingen framåt.
Det är inte politiker som ger människor deras första jobb eller bygger nya hus – det är småföretagarna och byggföretagen
Med politiker medvetna om politikens begränsningar kan flera av dagens stora samhällsproblem motarbetas långt mer effektivt än just nu. Den höga arbetslösheten bland utrikes födda, särskilt bland kvinnor, hade kunnat tryckas ner. Den stora trångboddheten i våra segregerade områden hade kunnat minska. De stora orättvisorna när det kommer till skolresultaten hade minskat till följd att fler lyfts ur fattigdom och får bättre möjligheter att plugga hemma.
Johan Pehrson kommer inte fixa integrationen genom att trolla fram fler jobb och bostäder. Det han kan göra är att ge människor och företag verktygen för att lösa politiskt skapade problem. Om han gör det gör han precis det en liberal politiker ska göra – håller sig undan
Marcus Willershausen, integrationspolitisk talesperson Liberala ungdomsförbundet