Replik
28/4 Kvinnoförakt att barnmorskor som vill forska förlorar 20 000 i månaden
Sveriges yngre läkares förening (SYLF) publicerade nyligen en rapport om forskningsvillkor för läkare som ännu inte uppnått specialistkompetens. Den visar att mindre än 1 av 5 har avsatt tid för forskning inom ramen för en kombinationstjänst. Tvärtemot vad debattörerna skriver erbjuds inte kombinationstjänster på bred front till läkardoktorander och det finns heller inga lönetillägg.
Forskarutbildningen motsvarar fyra års heltidsstudier. Påbörjas den innan läkaren slutför sin specialisering, skjuts specialistbeviset och därmed specialistlönen på framtiden. Det är en förlust på långt över 20 000 kronor för varje månads förskjutning. SYLF:s rapport visar att kompensation för denna förskjutning uteblir för 1 av 3 läkardoktorander. Dessutom genomför många ansenliga delar av sin forskarutbildning på fritid, semester och tid avsatt för kompensatorisk vila efter långa nattjourer. Faktum är att läkare är den enda yrkesgruppen som förlorar i livslön på att doktorera.
Behåller sin lön
Som doktorand kan man vara anställd på universitet eller ha en klinisk anställning inom ramen för vilken man kan forska. Eftersom debattörerna inte presenterat egna data, har vi med hjälp av data från SCB, UKÄ, Nationella vårdkompetensrådet (NVKR) och Svenska Barnmorskeförbundet uppskattat att fördelningen mellan kliniskt anställda och universitetsanställda barnmorskedoktorander är cirka 50/50. Det är därför en missvisande förenkling att forskarstudier automatiskt innebär minskad lön, då kliniskt anställda behåller sin lön när forskningsfinansiering finns.
SYLF:s rapport visar att 2/3 av de som inte forskar i dag är intresserade av att forska i framtiden. Forskningsintresset bland barnmorskor var enbart 15 procent. Att intresset för forskning och därmed dess koppling till yrkesrollen är starkare är en konsekvens av historiska strukturer.
Oavsett om man som barnmorska avstår från forskning för att man får mindre betalt eller om man som läkare forskar fast man inte får betalt är problembilden gemensam
För att locka fler behöver forskningen tydligare kopplas till yrkesrollen samtidigt som arbetsvillkoren förbättras. Läkare som doktorerar innan uppnådd specialistkompetens gör det under samma tid i livet som den enligt debattörerna typiska barnmorskedoktoranden – “mitt i livet, två små barn, ett bolån”.
NVKR:s och SYLF:s rapporter lyfter avsatt tid för forskning, tillgång till kombinerade tjänster och lön som centrala attraktionsfaktorer för våra professioner.
Oavsett om man som barnmorska avstår från forskning för att man får mindre betalt eller om man som läkare forskar fast man inte får betalt är problembilden gemensam. När vi alla står inför samma problem är det kontraproduktivt att använda kvinnors hälsa som slagträ och så split mellan professioner. Fokus borde vara på beslutsfattare som skjuter ansvaret för forskningen mellan sig utan att skjuta till pengar.
Maria Belikova, AT-läkare och vice ordförande SYLF Stockholm, medförfattare till SYLF:s forskningsrapport 2026
Andreas Vallebrant, ST-läkare i akutsjukvård och ledamot SYLF:s centralstyrelse, medförfattare till SYLF:s forskningsrapport 2026
Robert Holmqvist, ST-läkare i psykiatri och ordförande SYLF:s centralstyrelse
