När personer i prostitution krävs på skatt riskerar utsattheten att fördjupas, vilket går stick i stäv med sexköpslagens syfte. Vi behöver ett system som möjliggör undantag och stärker skyddet för de som utnyttjas.
Nyligen uppdagades att en man i Kramfors har tvingat sin fru att sälja sex till över hundra män. Mannen, som står åtalad för grovt koppleri, misstänks ha kontrollerat, misshandlat och våldtagit kvinnan samt tagit större delen av inkomsterna själv.
Trots starka misstankar om exploatering och tvång valde Skatteverket att beskatta inkomsterna som hobbyverksamhet, och krävde kvinnan på 42 000 kronor. Det är tragiskt – men tyvärr inte oväntat. Skatteverket har redan tidigare bekräftat att inte ens barn eller offer för människohandel undantas från skattekravet.
Beskattningen går helt emot den svenska modellen, där prostitution ses som ett utnyttjande och en del av mäns våld mot kvinnor, snarare än en frivillig affärstransaktion. Ett av sexköpslagens syften är att uppmuntra personer i prostitution att söka hjälp för att ta sig ur situationen. Men hur ska man våga göra det om man riskerar skatteskulder?
Kontrolleras av hallickar
Personer i prostitution lever ofta under svåra förhållanden med missbruk, hemlöshet och psykisk ohälsa. Många saknar kännedom om det svenska samhället, och en stor andel kontrolleras av hallickar och människohandlare. Att förvänta sig att man i den situationen ska kunna sköta bokföring och deklaration är varken rimligt eller humant.
För de som beskattas riskerar utsattheten att förvärras. När upp till 30 procent av inkomsten försvinner innebär det fler övergrepp för samma summa, mindre möjlighet att säga nej och ökad press från exploatörer.
Samtidigt försvinner inte pengarna – de hamnar i statens fickor. Den stat som säger sig värna utsatta och fördöma förövare tar därmed själv emot pengar från exploatering.
Finansminister Elisabeth Svantesson vill dock behålla systemet. Hon menar att ett avskaffat skattekrav riskerar att utnyttjas av kriminella och i förlängningen drabba brottsoffren. Men hallickar och människohandlare verkar redan utanför skattesystemet, och i praktiken är det de utsatta som träffas av kraven.
Givetvis ska det inte gå att undvika beskattning enbart genom att, utan bevis, hänvisa till prostitution. Men när det finns indikationer på exploatering måste det vara möjligt att göra undantag efter en prövning av situationen.
Så länge staten försvarar ett system som i praktiken bestraffar människor i exploatering riskerar sexköpslagens syfte att urholkas
En invändning är att det inte är Skatteverkets uppgift att göra individuella bedömningar av utsatthet, och att beskattning ska vara generell och likformig. Men det är inte en nödvändighet, utan ett politiskt val. Om uppgifter om prostitution i stället ledde till prövning skulle det inte bara möjliggöra undantag från skattekravet och försvåra för kriminella att utnyttja systemet, utan också öka möjligheten att identifiera både offer och förövare.
Det kräver politisk vilja och stärkt samverkan mellan Skatteverket, polisen och socialtjänsten. Men dagens ordning är inte hållbar. Så länge staten försvarar ett system som i praktiken bestraffar människor i exploatering riskerar sexköpslagens syfte att urholkas.
Vi kräver därför:
– Att Skatteverket får mandat att göra undantag vid indikationer på exploatering
– Att samverkan mellan myndigheter stärks så att skatteprocessen blir en väg till stöd snarare än en skuldfälla
– Att mänskliga rättigheter alltid går före skattetekniska principer
Elin Wallin, ordförande, ECHO Movement
Tekla Glaserv, vice ordförande, ECHO Movement
Anna Sander, grundare av Talita
Josephine Appelqvist, grundare av Talita
Nora Axberg, internationell sekreterare, Grön Ungdom
Malin Olsson, ordförande, Fatta!
Helena Vilhelmsson, jämställdhetspolitisk talesperson, Centerpartiet
