Göta Älv är Göteborgs största dricksvattentäkt. Vi kan alltså dricka vattnet, men vi får under inga omständigheter bada i det. Ett generellt badförbud råder längs hela älven, inskrivet i stadens lokala ordningsföreskrifter sedan decennier. Vi göteborgare tycks ha accepterat badförbudet som en naturlag. Något som är otänkbart och omöjligt att förändra.
Nyligen avslogs en motion i kommunfullmäktige, om att utreda möjligheten till bad på utvalda platser i älven. Remissinstanserna pekade på vattenkvalitet, strömmar och båttrafik som hinder. Invändningarna är inte orimliga i sig. Men det är att göra det lätt för sig. De är i grunden argument för att utveckla idén, inte för att lägga ner hela tanken.
Som evenemangsstad och innovationsmotor är det fel att inte ta tillvara på stadens bästa kvalitéer. Staden och folkhälsan vinner på att visa mod, inte på att säga nej.
Digitalt övervakningssystem
Ta Köpenhamn som exempel. Där badade man inte i hamn och kanaler för 25 år sedan heller. Vattnet var gravt förorenat och hamnbassängerna en aktiv transportled. I dag är hamnbaden ikoniska land- eller vattenmärken om man vill, ofta framhållna som starka skäl att besöka staden. Köpenhamn löste vattenkvalitetsfrågan med ett digitalt övervakningssystem som visar i realtid om vattnet är badbart, tillgängligt för alla via en app. Det är inget trolleri.
Argumentet om strömmar och sjötrafik stämmer, men är inte på något sätt unikt för Göteborg. I Oslo, Hamburg och Paris har man skapat tydligt avgränsade badzoner som fungerar sida vid sida med sjöfarten. Flytande konstruktioner hanterar dessutom älvens varierande vattenstånd på ett sätt som fasta anläggningar inte kan.
Ett ofta använt motargument är att råvattenintaget stängs ungefär 100 gånger om året på grund av tillfälligt försämrad kvalitet. Det stämmer. Men de övriga 265 dagarna håller vattnet utmärkt drickskvalitet.
Det handlar inte om att öppna hela älven för fri simning överallt vilket somliga tycks tro. Det handlar om att skapa ett fåtal väl valda badplatser till exempel i de gamla skeppsdockorna på Hisingssidan, vid Operan och vid Röda Sten. Platser där göteborgare och turister faktiskt befinner sig. Kretslopp och vatten uppger själva att de har underlag för att bygga ett varningssystem för vattenkvalitet. Viljan att bidra finns. Det som saknas är ett politiskt beslut att faktiskt gå vidare.
Det handlar inte om att öppna hela älven för fri simning överallt vilket somliga tycks tro
Jubileumsparkens hamnbad är ett lysande bevis på att det fungerar. Varje sommar tar sig tiotusentals göteborgare dit för ett gratis bad mitt i staden. En stad av Göteborgs storlek, med en fantastisk älv som skär rakt igenom, borde vara redo att sluta vända ryggen mot sin främsta tillgång och erbjuda mer än en enda badplats. Vilken skillnad det skulle vara om man inte bara betraktade vattnet från kajen utan att man faktiskt dök ner i det.
Mårten Westlund, badentusiast och långdistanssimmare
