Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/10

Stadig ström av besökare hedrade polismannens minne

Kollegor, främlingar, barn, vuxna, gamla. Under fredagen var det nästan aldrig stilla vid minnesplatsen för den polisman som blev skjuten och dog under natten till torsdagen. Tårar blandades med blommor, brev och teckningar medan vänner tröstade varandra och föräldrar berättade för sina barn vad som hade hänt.
– Världen är hemsk. Barnen kommer få reda på allt och då är det lika bra att vara ärlig från början, säger Sandra Castilla.

Det är aldrig stilla vid minnesplatsen. Det är varmt ute och solen skiner på besökare som lämnar en blomma eller tänder ett ljus. Det är konstant rörelse, men plötsligt är det som att allt stannar upp.

En grupp kvinnor och män går mot minnesplatsen medan de bär på ett hjärta av blåa, gula och vita blommor. Flera gråter öppet när de lägger ner hjärtat och ställer sig på rad vid minnesplatsen. En efter en går de fram och lämnar varsin blomma. Några av dem hälsar på de uniformerade poliserna – de pratar lågmält och kramar om varandra. Det är nästan helt tyst under den halvtimme som de är på plats.

På lappen vid blomsterhjärtat har de skrivit polismannens namn.

”Aldrig glömd”, följt av alla deras egna namn.

Hörde skotten från uteplatsen

Det var fint väder på onsdagskvällen och Anneli, som inte vill uppge sitt efternamn eller vara med på bild, berättar att de satt ute och drack lite vin när det plötsligt smällde.

– Man har blivit tolerant när de skjuter varandra, tyvärr har det blivit så, säger hon.

Men snart rusade några grannar fram. De var i upplösningstillstånd när de berättade att en polis hade blivit skjuten och låg ner på marken, ett stenkast från Annelis lägenhet.

Sent på natten mot torsdagen kom det officiella beskedet att polisen, en man i 35-årsåldern, hade dött.

”Killarna behöver välja tidigt”

Två små pojkar lägger ner sina blommor bland de andra buketterna. De har poliströjor på sig. När familjen ska gå vinkar den ena pojken hejdå till minnesplatsen på andra sidan vägen från Vårväderstorget.

Under fredagen växer havet av blommor och blir bara större och större.

Besökarna är unga och gamla, vissa kommer på motorcykel, andra i bil, de flesta till fots. Många har en bukett, andra har ett ljus som de tänder med tändstickorna som någon har lämnat kvar. Förskolebarnen har teckningar med sig.

”Sov gott, polisen”

LÄS MER: Vännens insamling efter polismordet: 350 000 kronor på ett halvt dygn

Vissa på platsen har familjemedlemmar som är poliser och som arbetar i området. En tonåring berättar att hon gärna vill bli polis.

– Men man vågar knappt säga det för jag vet inte vad folk kan göra, för de säger att de hatar polisen så mycket.

Hon berättar att de redan i mellanstadiet klottrade ”FTP”, ”Fuck the police”.

– De gick i femman och lekte kriminella. När vi var små ville de alla bli poliser men ju äldre de blir desto mer springer de från polisen. Eftersom vi bor här där det finns gängkriminella behöver killarna välja ganska tidigt.

Räddningstjänstens personal på platsen. Bild: Jenny Ingemarsson
Räddningstjänstens personal på platsen. Bild: Jenny Ingemarsson

Jimmy Eriksson och sonen Noah Eriksson har precis lämnat sina blommor och väntar på att Noahs mamma ska sluta jobba.

– Pappa, det är en polis som har dött, säger Noah.

På frågan hur han pratar med sina barn om händelsen svarar Jimmy att han säger ”precis som det är”.

– Det har jag alltid gjort och kommer nog alltid att göra. 13-åringen sa att han ska bli polis nu. Jag tycker det är... jag tycker det är bra om jag ska vara ärlig.

Jimmy Eriksson besöker minnesplatsen med sin son. Bild: Jenny Ingemarsson
Jimmy Eriksson besöker minnesplatsen med sin son. Bild: Jenny Ingemarsson

”Man tänker annorlunda när man får barn”

Sandra Castilla, Annelis dotter, har bott i södra Biskopsgården i många år, men har nu flyttat till en annan del av Hisingen.

– Man tänker lite annorlunda när man börjar få barn. Man vill ju det bästa för dem, säger hon.

Hon och sonen Damian Forster, drygt två år, lämnar en blomma.

– Jag säger att vi ska lämna en blomma till polisen. Han älskar ju poliser och polisbilar. Om han var lite större hade jag sagt att polisen är uppe i himlen, säger hon och fortsätter:

– Världen är hemsk. Barnen kommer få reda på allt och då är det lika bra att vara öppen från början, att vara ärlig och berätta vad som hänt.

Sandra Castilla berättar för sin son Damian Forster att de lämnar en blomma till en polis. Han har själv fått välja blomman i affären. Bild: Anders Ylander
Sandra Castilla berättar för sin son Damian Forster att de lämnar en blomma till en polis. Han har själv fått välja blomman i affären. Bild: Anders Ylander

Anneli håller med.

– Som förälder tycker jag inte att man skyddar sina barn genom att linda in dem i bomull. Man får prata med dem om hur de känner. Få ut det de har i tankarna.

Hennes barn har vuxit upp i området de senaste 20 åren.

– Man ser stor skillnad. Jag kommer ihåg första skottlossningen jag bevittnade, det var 2008 alldeles utanför. De sköt från parkeringen rakt upp här. Då var man mer i chock. Idag finns det ingen reson på vilka som kommer i vägen, säger hon.

– Det har eskalerat något så otroligt. Först tänkte man att vi bor i alla fall i rätt stadsdel, det är i norra som det är jobbigt men södra är bättre. Sedan blev det att de kriminella var på Sommarvädersgatan, men de är i alla fall inte här på Höstväder. Nu står man i slutet och är glad att det i alla fall inte är någon i vår uppgång. Gränserna flyttas.

LÄS MER: Polisens stora frustration efter mordet: Det blir värre varje år

LÄS MER: Tio år av gängkrig: Här skedde polismordet

En misstänkt gripen

Det har hunnit bli eftermiddag när det plingar till i telefonen.

”JUST NU: En man gripen misstänkt för polismordet i Biskopsgården”

Det har varit tryckande varmt hela dagen men samtidigt som nyheten kommer faller några regndroppar över innergården, blommorna och hjärtat som någon har ritat på marken med krita.

– Det känns bra men man är tudelad fortfarande. Jag är rörd av händelsen men samtidigt känner jag att det har varit ett snabbt och framgångsrikt polisarbete. Väldigt professionellt. Jag är imponerad, säger polisen Christer Fuxborg, presstalesperson.

Han har tårar i ögonen. Reportrar och fotografer tar stativ och kameror och beger sig till presskonferensen vid polishuset. Där berättar man en halvtimme senare att en 17-åring är gripen, misstänkt för mord på polismannen.

LÄS MER: Tonåring gripen för polismordet i Biskopsgården

Någon har lämnat lådan med kritor om någon vill rita något på marken vid minnesplatsen. Två små flickor lägger ner sina blommor och frågar två poliser om de får krama dem? Det får de.

På innergården har en grupp kvinnor satt sig vid ett av borden. En pappa knuffar sin dotter på gungan och en man fyller grillen med kol. En bit bort följer några flickor nyfiket efter en måsunge medan de vuxna fåglarna skriar ovanför. På förskolans staket hänger bilder från olika delar av Göteborg. Göta älvbron, Läppstiftet, Paddan. På en vägg har någon skrivit med rosa krita: ”I love you”.

En man ropar från ett fönster på våningen högst upp – han vill inte komma ner eftersom han är lite sjuk.

– Det skrivs alltid så dåligt om Biskopsgården, ni måste skriva om de bra grejerna också.

”Hela Sverige sörjer” har man skrivit på en flagga, i mitten av minnesplatsen. Bild: Jenny Ingemarsson
”Hela Sverige sörjer” har man skrivit på en flagga, i mitten av minnesplatsen. Bild: Jenny Ingemarsson

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.