“Josefin”, 2022: “Jag minns inte när min son föddes”
Jag hade en traumatisk första förlossning. När jag blir gravid igen är jag tydlig om att jag vill ha ett kejsarsnitt vid inskrivningssamtalet i vecka 9. Det är otroligt psykiskt påfrestande att inte få veta. Att man får vänta. Jag tänker bort att jag är gravid, jag håller det ifrån mig. Jag pratar inte om det, jag förbereder mig inte. Jag har ingen koll på fosterrörelser, jag registrerar det inte.
Jag vill inte ha snitt för att det är härligt med en bukoperation, utan det är grundat i en grav förlossningsrädsla där jag inte litar på min förmåga att klara det psykiskt. Jag vet inte vad man känner att man uppnår genom att tvinga någon. Det blir ett lotteri, där man chansar på att någon ska klara det. Men man kan inte veta.
I stället för kejsarsnitt erbjuds jag igångsättning på psykologisk indikation.
”Tänker att hon ska hamna i ett panikläge och inte vara i stånd att samarbeta under förlossningen” står det i journalen. Och det är exakt det som händer.
De skriver att kejsarsnitt är möjligt om jag behöver avbryta för att jag inte orkar psykiskt.
När jag sätts igång fastar jag hela tiden för att ingenting ska kunna stoppa mig från att få ett snitt. De råder mig att käka när jag ändå ska vila över natten. Jag hänvisar hela tiden till att jag ska få avbryta för snitt.
Jag börjar öppna mig och förbereder dem på att jag ska avbryta. De höjer det värkstimulerande. Sedan tillkallar jag dem i panik och barnmorskan konstaterar att jag är nio centimeter öppen. De försöker stoppa förlossningen.
De sista ord jag minns är: ”Du kan inte få ett kejsarsnitt.”
Bebisen har passerat för långt. Jag har kraftig panik, hyperventilerar.
Det enda jag säger är: ”Det var detta jag inte ville.”
Min man säger att jag måste få något lugnande. De ringer narkosjouren och jag får lugnande.
Sedan föds han. Två timmar som är borta. Jag minns ingenting. Det känns som att det här har hänt någon annan. Nu står det i min journal att jag får ett snitt nästa gång. Men detta var mitt sista barn.
Jag fattar att de inte tycker att det är bra att det blev som det blev, men eftersom de var så övertygade från början var allt bara ett spel för gallerierna.
Jag har aldrig känt mig så trampad på.
“Sofia”, 2022: “Hon fnyste åt psykologintyget”
Jag har inte velat bli gravid. Det bottnar nog i att jag hade väldigt ont när jag satte in en spiral. Jag svimmade av flera gånger. Jag var sedan sjukskriven i flera veckor. Om det gör så här ont att sätta in en spiral vill jag inte föda barn.
Jag har velat ha barn länge men jag har inte varit redo att testa en vaginal förlossning. Jag har velat veta först om jag får kejsarsnitt. En av mina närmaste vänner fick snitt på humanitär grund förra sommaren. Då kanske det går då!
Jag var sjukskriven de tre första månaderna av graviditeten och uppsökte akuten tre gånger på grund av extrema smärtor i livmodern som jag dagligen svimmade av. Jag kontaktade Aurora redan i vecka 8 då jag ville ha möjlighet till abort och jag fick lugnande besked att det i vissa fall går att få planerat kejsarsnitt och att hon hoppades att de skulle kunna hjälpa mig, men att jag inte kunde få något förhandsbesked.
Läkaren på Aurora medgav att det fanns ökad risk för långdragen förlossning men att det inte innebär att jag inte kommer att kunna föda. ”För man föder barn i krig också”. Men ska det kännas som ett krig, när vi inte befinner oss i krig?
Efter att de nekat mig planerat snitt kontaktade jag två olika psykologer. Först en privat, som skrev ett intyg. Hon skrev:
”Undertecknad bedömer att Sofia lider av en primär svår förlossningsrädsla. Hon uppfyller även kriterierna för medelsvår depressiv episod och reaktion på svår stress. Det finns en påfallande stor risk att en vaginal förlossning blir till en traumatisk upplevelse, vilket riskerar att medföra en sekundär förlossningsrädsla samt risk för utveckling av PTSD eller förlossningsdepression. Detta bedömer undertecknad skulle kunna påverka barnet och anknytningen negativt. Vidare bedömer undertecknad att Sofias grad av rädsla är alldeles för hög för att det ska lämpa sig med en exponerade strategi och att det riskerar att orsaka mer skada än nytta. Ett planerat kejsarsnitt rekommenderas.”
Aurorabarnmorskan fnyste åt att det var en privat psykolog jag kontaktat. Det var ganska kort om tid och i juni/juli så semestertider och det fanns ingen tid till psykolog via MVC innan beräknad förlossning.
Jag kontaktade efter det ytterligare en KBT-psykolog som inte är privat. Och han skrev då också att han rekommenderade planerat kejsarsnitt, i min journal, som jag mejlade Aurora.
Efter en andra snittrond fick jag planerat snitt, men bara om jag var överburen, det vill säga efter vecka 41+2.
Jag kontaktade då Barnmorskeförbundet och flera chefer på Östra och fick ett läkarbesök inplanerat till tre dagar innan beräknad förlossning för att stämma av mitt mående.
Efter det läkarbesöket fick jag planerat snitt på BF+2 dagar.
Jag trodde hela tiden att jag skulle få planerat kejsarsnitt. Jag fattade inte att det skulle vara så svårt.
Det var en väldigt jobbig väg dit men det blev bra till slut. Snittet var helt fantastiskt, väldigt fint.
“Malin”, 2022: “Det var det enda jag tänkte på”
Jag har alltid varit rädd för förlossningar, även för blod och medicinska ingrepp generellt.
Jag tog upp min förlossningsrädsla redan på inskrivningssamtalet. Min barnmorska skickade remissen till Aurora tidigare än vad man egentligen får göra. Hon trodde inte att det skulle vara några problem, eftersom jag var så rädd.
Efter samtalet med barnmorskan slussades jag vidare till samtal med en läkare på gynekologi och obstetrik. Efter det fick jag träffa en Aurora-barnmorska och senare en läkare. Ett par veckor senare fattade ronden beslutet att jag bedöms kunna föda vaginalt.
Det var en övertalningskampanj men de tog in vad jag sa. De pratade om hur hemskt det var med kejsarsnitt, men jag uppfattade mig som lyssnad på av både barnmorska och läkare vilket gjorde att jag blev väldigt chockad när jag väl fick beslutet.
Det kändes hemskt. Jag kunde inte ta in vad de sa till mig. Jag pratade i telefon med dem, mejlade och skickade meddelanden på 1177 var och varannan dag efter det. Remisser skickades från flera obstetrikläkare med bedömning att jag bör få ett snitt.
Jag blev sjukskriven för stark ångest. Det här var det enda jag tänkte på både när jag var vaken och när jag lyckades sova. Jag drömde om att jag var på Aurora.
Jag kontaktade tyska sjukhus och fick en offert från ett i Berlin som jag hade som backup. Det skulle kosta 9000 euro förutsatt att det inte blev några komplikationer.
Till slut fick jag ett förlossningskontrakt efter att jag tagits upp på en andra Aurorarond, och jag använde det för att avbryta för kejsarsnitt under pågående förlossning.
LÄS MER:Det svenska kejsarsnittet – granskningen i korthet
Auroramottagningen på Östra sjukhuset har läst kvinnornas berättelser och fått möjlighet att kommentera. Så här skriver verksamhetschefen Margareta Risenfors i ett mejl:
”Vi kan inte kommentera enskilda patientfall men generellt kan vi säga följande: Många patienter upplever en viss rädsla inför förlossning och Auroramottagningens uppdrag är att ge stöd och behandling till patienter med svår förlossningsrädsla. Målet är att hjälpa patienterna till en så bra förlossningsupplevelse som möjligt, oavsett förlossningssätt. Under de senaste fem åren har mottagningen tagit emot 3002 patienter. Målet är att alla ska känna sig respektfullt bemötta och lyssnade på och vi beklagar givetvis om patienter inte har upplevt det. Mottagningen följer patienternas upplevelser kvartalsvis via en enkät och med en individuell uppföljning efter förlossningen.
De ärenden som anmäls till IVO handläggs enligt deras rutiner och IVO-ärenden som gäller bemötande går vanligen tillbaka till verksamheten som patientklagomål och handläggs då enligt de rutiner som Sahlgrenska Universitetssjukhuset har. Vi välkomnar alla patientens synpunkter på vården och använder både positiva och negativa kommentarer för att utveckla vårt arbetssätt.”
LÄS MER:Oron tog över – Julia funderade på att själv skära ut sitt barn
LÄS MER:Klinikernas egna enkätsvar – därför beviljas inte snitt
LÄS MER:Pålästa patienter utgör inte en fara för vården
LÄS MER:Aurora i Göteborg överrepresenterade hos Ivo
LÄS MER:Ryktet: Hit ska du inte gå om du vill ha kejsarsnitt
LÄS MER:Forskaren: Stress innan födseln påverkar fostret
LÄS MER:Professorn: ”Finns inga fördelar med att födas med kejsarsnitt”
LÄS MER:”Där forskning och riktlinjer saknas frodas orättvisa lätt”
Alla granskningens publicerade delar hittar du här.
