Centerpartiet i Göteborg slog på måndagen fast i en debattartikel i GP att de inte tänker acceptera någon kommunal skattehöjning. Det är ett välkommet besked (GP 25/9). Göteborg ligger redan över rikssnittet i skatteuttag. Det är knappast försvarbart för en relativt välmående storstad. Göteborgspolitikerna behöver prioritera bättre vad man lägger pengarna på.
Men även Centerpartiet behöver lära sig att prioritera. Rollen som kommunal vågmästare är förstås bekväm. Men den är inte särskilt konstruktiv. Centern kan lägga in veton mot det rödgröna styrets förslag, men är inte med och tar helhetsansvar.
Grundproblemet är förstås att Centern fortfarande håller fast vid sin envisa vägran att samarbeta med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, något centerledaren Muharrem Demirok upprepade i helgens intervju i GP (23/9).
Hållningen sätter Centern i konflikt med verkligheten. I ett parlamentariskt system som det svenska uppstår det nämligen två block som en rent logiskt följd av att majoriteten styr medan minoriteten agerar opposition. Centerdrömmen om sexpartisamverkan i mitten är bara ett annat ord för att sätta den parlamentariska demokratin ur spel. Sådana breda koalitioner kan fungera på kommunal nivå, men riskerar alltid att skapa en korrupt maktkultur.
På riksnivå brukar det heta att samlingsregeringar bara bör tillsättas vid krigsfara. Det är lite av en överdrift, men skälet är inte bara att stora faror kan motivera samarbete utan även att sådana samarbeten kräver en väldigt bestämd uppgift för att överleva. Samlingsstyren bör snarast ses som ett sätt att tillfälligt sätta demokratin ur spel för ett högre syfte.
Centerpartiet må tycka att det är ett högre syfte att hålla SD och V borta från makten. Men väljarna kommer med all sannolikhet inte acceptera någon tillfällig paus för demokratin. SD och V skulle som enda oppositionspartier få se sitt opinionsstöd skjuta i höjden. Det har de övriga partierna insett. Centern står ensamma kvar i en position som är helt omöjlig när ingen annan accepterar den.
Hur ska man förklara att C hamnat där? Visst finns en genuin ovilja mot SD inom partiet. Men magkänslan brukar sällan fälla avgörandet i politiska partier. Centern är splittrat. Merparten av väljarna återfinns fortfarande på mindre orter och landsbygd, även om både KD och SD tagit över många av Centerns kärnväljare. Det är också från landsbygden C traditionellt rekryterat sina politiker, inte sällan i familjeled. Men en betydande del av Centerns väljare återfinns i dag också i storstäder. De gick inte med i Centern utan i Annie Lööfs parti, inte minst på grund av hennes uttalade motstånd mot Sverigedemokraterna.
Centern har helt enkelt hamnat i en rävsax. För i sakpolitiken står man betydligt närmare de borgerliga partierna. Paradoxalt nog står också Centern och Sverigedemokraterna mycket nära varandra i landsbygdspolitiken, ett skäl till att SD kunnat locka över centerväljare. Centern skulle kunna få igenom mycket mer av sin politik om partiet samarbetade med Tidöpartierna än man kan hoppas på i ett samarbete vänsterut. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är trots allt Centerns sakpolitiska motpoler.
När centerpartisterna samlas till stämma i helgen är det inte mycket man har att glädjas över. I senaste Novusundersökningen ligger Centern under riksdagsspärren. Resultatet är liknande i andra mätningar och partiledaren Demirok har rekordlågt förtroende, knappt hälften av Miljöpartiets Märta Stenevi. En smärtsam bottenplacering.
Centerledningen är troligen fullt medveten om att man rent politiskt inte hör hemma i vänsterblocket – därav de ljumma känslorna från vänsterväljare mot partiet. På samma sätt inser man säkert att diverse olämpliga och provokativa uttalanden från SD-företrädare inte är detsamma som regeringspolitik, i synnerhet inte en regeringspolitik där Centern skulle ingå. Ändå har man svårt att ta sig ur rävsaxen. Väljarbasen har förändrats. En omprövning nu blir kostsammare än vad den hade kunnat vara tidigare. Centerpartiet har helt enkelt levt över sina förtroendetillgångar och inte prioriterat i tid. Precis som det går att missköta kommuner går det även att missköta partier.
