Jag älskar att gå ner i vikt. Få saker kan mäta sig med den lätta känsla som infinner sig när man slopar kvällsmackan, återupptar löpningen, äter mer kyckling och broccoli, mindre ost och pasta. Jag har lätt för att gå upp i vikt men även lätt för att gå ner. Så min vikt är en ständig pendelrörelse.
När missnöjet med extrakilona blir tillräckligt stort tar jag mig samman, sätter ett mentalt hänglås på godisburken och gör en kopp te om suget kommer. När jag sedan gått ner några kilon och den berusande självgodheten ebbat ut, släpper jag på reglementet och återser då rätt snart mina extrakilon. Och så där håller det på.
Som hemarbetande småbarnsmamma finns både det som hjälper och det som stjälper: å ena sidan är jag ensam mycket och har konstant tillgång till köket, å andra sidan får jag så mycket vardagsmotion man kan önska. Tusen gånger om dagen springer jag upp och ner för trappan, och en liten stund i pulkabacken är fin-fin intervallträning.
Men snart är detta trixande med kilon, denna källa till såväl självbelåtenhet som självförakt, ett minne blott. Och det är tack vare den revolution som det danska läkemedelsföretaget Novo nordisk har satt igång med läkemedlet Ozempic.
Det har nämligen visat sig att substansen semaglutid, som utvecklades för behandling av typ 2-diabetes, är mycket effektiv mot övervikt. De flesta som tar medicinen kan gå ner 10 till 15 procent av sin kroppsvikt, och om de fortsätter ta preparatet kan de hålla vikten livet ut.
Novo nordisk är förstås skyhögt värderat på börsen och de fina danska tillväxtsiffrorna hade inte alls sett så fina ut om det inte vore för den globala efterfrågan på Ozempic.
Man kan nästan inte överdriva betydelsen av en medicin som löser det grundläggande dilemmat i våra överflödssamhällen: våra kroppar är programmerade att söka kalorier – i en vardag där vi inte kommer i närheten av att förbränna alla de kalorier som vår hjärna vill att vi ska sätta i oss. Överflödet skördar dödsoffer; men nu finns en medicin som dämpar den hunger som inte längre är ändamålsenlig.
Läkemedlet är än så länge dyrt, men över tid sjunker kostnaden för tillverkning. Och framför allt: hur dyr är inte all den sjukvård som orsakas av övervikt? Alla andra mediciner? Hur mycket kostar inte all den sjukskrivning och sjukfrånvaro som följer i sjukdomarnas spår?
Kraftig övervikt ökar påtagligt risken för sådant som stroke, typ 2-diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, njursjukdomar, muskel- och skelettsjukdomar, tarmsjukdomar, bröstcancer och prostatacancer. Vi kan redan nu börja räkna på den samhällsvinst som väntar när de flesta som lider av fetma kan botas.
I Sverige har vi i princip bara uppmärksammat en enda sak, nämligen bristen. Vem ska få stå först i kön när tillgången är långt mindre än efterfrågan? Ska diabetikerna som vant sig vid sin medicin ha första tjing, och är det därför oförsvarligt av läkare att skriva ut Ozempic till hälsovådligt överviktiga patienter? Ja, det var det många som tyckte. Andra tyckte tvärtom.
Sen hände något annat – om det var ChatGPT eller kanske koranbränningar – och så försvann frågan om Ozempic.
Men bristen är ju bara tillfällig. Självklart tar det några år att skala upp en produktion som kan svara mot den enorma och växande efterfrågan. Nästan var tredje människa i världen är fet eller överviktig! I Sverige lider 14 procent av fetma och hälften av befolkningen överviktig. I USA är 33 procent feta. I Egypten, som toppar listan, har 36 procent ett BMI på över 30.
När jag tänker på Ozempic tänker jag på penicillinet och jag tänker på vaccinet. Så omvälvande är upptäckten.
Och vi befinner oss bara i början på denna folkhälsorevolution. Man kan vara viss om att det pågår febril forskning för att uppgradera läkemedlet, så att det kan skräddarsys individuellt och intas på enklast möjliga sätt. När patentet löper ut om några år kommer det redan finnas nya finkalibrerade produkter som får dagens Ozempic-sprutor att framstå som bulldozrar.
Om tio eller tjugo år kommer det att vara lika lätt och naturligt att medicinskt reglera vikten som att äta vitaminer. Förekomsten av välfärdssjukdomar kommer att minska. Aktievärdet på snabbmatskedjor, samt läsk- och godistillverkare kommer att sjunka, sjukvårdskostnaderna dala och BNP öka när befolkningen blir friskare.
Men den största förändringen är den kulturella, den mentala: vikt kommer inte längre att kopplas till karaktär. Förändringen är redan här. Vi vet att Ozempic är många Hollywoodstjärnors bästa vän. Oprah Winfrey har visst fått en alldeles ny figur. Och nog har man kunnat notera att Elon Musk inte längre är så plufsig?
Jag kommer väl att fortsätta min pendellika livsstil ett tag till, men jag tillhör sannolikt den sista generation för vilken viktreglering är en livslång kamp, en serie av segrar och nederlag.
När vikt blir en medicinteknisk fråga försvinner den moraliska dimensionen. Och när tekniken blir tillgänglig för de breda (!) massorna är den smala kroppen inte längre en statusmarkör.
Det går nästan inte att föreställa sig.
Ingenting kommer att minska kulturens och marknadens fokus på hälsa, livslängd och skönhet. Att ha en stark och vacker kropp kräver ofta mer än rätt BMI. Gymkedjorna och skönhetsindustrin behöver inte bekymra sig. Önskan om stora biceps och platt mage, glänsande hår och hårfria ben, skimrande hy och rynkfri panna, rak näsa och studsig rumpa och allt vad det är, kommer bara att bli starkare.
Men ett av den moderna människans grundvillkor kommer för alltid att ha förändrats när våra kroppar programmeras om, så att vi inte längre ständigt är på jakt efter mat.
