Att shoppa är ett av de vanligaste sätten att visa vem man är. Oavsett om det är bilar, kläder, inredning eller nya tekniska apparater vi konsumerar finns där ett inslag av att bygga identitet.
Konsumtion är också ett relativt enkelt sätt att investera i sin egen sociala status. Till skillnad från annat som kan göra en populär, som att bli bygdens bästa schackspelare eller bäst på golf i grabbgänget, kräver shopping ingen tidskrävande träning. Det är dessutom lätt att köpa nytt om det skulle visa sig att garderoben man inhandlat blivit otrendig.
Vi handlar mer och mer. Mellan 2009 och 2019 ökade hushållens totala konsumtion i fasta priser med 27 procent. Vi köpte alltså en tredjedel så mycket (eller dyrare saker) 2019 jämfört med tio år tidigare. Det visar konsumtionsrapporten från Centrum för konsumtionsforskning vid Göteborgs universitet (2020), som undersöker svenskarnas privatkonsumtion.
Coronaviruset hämmade förvisso svenskarnas konsumtion, inte minst begränsades resor och restaurangbesök. De långsiktiga trenderna de senaste åren är dock att svenskarna lägger mycket mer pengar på sina resor och mobiltelefoner.
Andra långsiktiga trender är att vi vistas mer i köpcentra och gallerior, framförallt i lågprisbutiker, även om pandemin innebar ett hack i den trenden. Samtidigt har näthandeln slagit igenom.
Svenskarna underskattar också hur mycket de köper, visar studien från GU, som jämfört försäljningssiffror av skor och kläder med hur mycket folk tror att de handlar.
Att människor handlar mer är på ett sätt ett gott tecken, eftersom det tyder på rikedom. Reallöneökningarna har de senaste åren legat på i snitt 1,8 procent per år.
Men konsumtionen har en baksida. En stor andel av handlandet sker för lånade pengar och är därför känsligt för stigande räntor och inflation. Siffror från Finansinspektionen från 2019 visar att konsumtionslån – det vill säga lån som inte har en bostad som säkerhet – mer än fördubblats på ett decennium. Det handlar om lån att köpa en barnvagn, en semesterresa eller kläder, smink och elektronik på avbetalning.
Enligt Finansinspektionens rapport från 2018 utgör konsumtionslånen en femtedel av svenskarnas totala skulder, och skulderna växer snabbare än sparandet. Den största delen av konsumtionslånen är så kallade blancolån. Det är lån utan säkerhet med ett bestämt avbetalningsdatum, och de små nischbankerna står för merparten av utlåningen.
Nu är det ett tag sedan den aggressiva reklamen som uppmanade folk att ”sms:a låna! Sms:a låna!” försvann. Men vi lånar ändå. Till viss del har det, paradoxalt nog, att göra med de åtstramade reglerna för bolån, som amorteringskravet. Sedan det första amorteringskravet infördes har konsumtionslånen ökat. Folk lånar till kontantinsatser när de ska köpa lägenhet.
Men till stor del hänger det också ihop med näthandeln, som exploderade under pandemin. Enligt SCB ökade svenskarnas konsumtionslån med knappt fyra procent mellan 2019 och 2020. I slutet av 2020 uppgick svenska hushålls konsumtionslån till totalt 260 miljarder kronor.
Enligt inkassobranschens branschorganisation som sammanställt en rapport om svenskarnas skulder har antalet personer som har en skuld till ett inkassobolag ökat med över 50 procent mellan 2014 och 2020. Skuldbeloppet är, slår rapporten fast, ”all time high”. Andelen unga under 25 år som har skulder hos inkasso ökar mest. Det är den grupp som ägnar mycket tid åt sociala medier och där blir exponerade för ett oavbrutet flöde av reklam.
Enligt Kronofogden hade nästan 400 000 svenskar skulder hos myndigheten 2021.
Att människor lätt trillar dit och väljer avbetalning eller ett snabbt lån för att köpa en ny tv är lätt att förstå. Särskilt när det gäller nätshopping, som uppmanas av företagssponsrade influencers på nätet - halvkändisar som fungerar som medieprofiler och reklampelare på en och samma gång.
Det spelar ingen roll vad man vill köpa, förstahandsalternativet som dyker upp är ofta en tjänst levererad av Klarna, Qliro eller något annat kreditföretag som erbjuder smidiga betaltjänster. Konsumenten erbjuds att dela upp betalningen eller skjuta fram betalningsdatumet, ja till och med uppmuntras att göra det: Ta det lugnt! Betala när du vill!
Det som händer när man gör det, är att man tecknar ett lån – med skyhög ränta. Ofta kan den effektiva räntan, alltså den totala kostnaden för lånet, vara 30 procent eller mer.
Det leder till att många hamnar i en negativ spiral, där personer med många uppskjutna fakturor måste ta nya lån för att betala av skulderna.
LÄS MER: Det blir som en spökstad nere i centrum
Att människor kan låna pengar är givetvis bra. Utan den möjligheten skulle ekonomin inte fungera. Att låna pengar till investeringar: en utbildning, en bostad eller till en bra affärsidé är i regel något som gynnar både den enskilde och samhället i stort. Men konsumtionslånen som nischbankerna erbjuder faller inte in i den kategorin. Dessa lån är kanske inte systemhotande som svenskarnas stora bostadslån. Men många små lån som staplas på varandra kan förstärka – eller till och med skapa – en lågkonjunktur, eftersom folk får mindre över till annan form av konsumtion, menar Finansinspektionen. Dessutom är det förödande för den enskildes ekonomi.
Om inflationen fortsätter i samma takt som den gjort nu med kraftiga prisökningar på mat och drivmedel, och om Riksbanken höjer räntorna flera gånger den kommande tiden, vilket den har aviserat, kommer många hushåll att få det svårt att gå ihop. Hushåll som både har bostadslån och har tagit snabblån för konsumtion betalar ofta en tredjedel av sin månadsinkomst i räntor och amorteringar. Dessa hushåll är mycket känsliga för räntehöjningar. Helt plötsligt han då hälften av lönen eller mer behöva gå till att betala lån och räntor.
Det får andra negativa effekter. Om människor får mindre att handla för, efter att räntor och amorteringar betalats, får de mindre över till restaurangbesök och resor. Vilket drabbar dessa näringar negativt.
Om vi är på väg bort från "lågräntesamhället" eller om den nuvarande inflationen och de aviserade räntehöjningarna bara är en parentes vet vi inte ännu. Men oavsett om det är så att vi det kommande decenniet får leva med högre räntor, eller om vi går tillbaka till styrräntor nära nollan, måste det till ett skifte i synen på konsumtion. Att handla måste i högre grad bli något man sparar och inte lånar till.
Där har politiken ett ansvar. Dra åt reglerna för snabblån. Det borde vara krav att ta kreditupplysning även på små konsumtionslån. Även om en kredit på 5 000 eller 10 000 kronor inte är särskilt mycket växer kostnaden på sikt om räntan är hög.
Staten borde också i högre grad gynna sparande. De indikationer som kommit från Socialdemokraterna om att höja skatten på ISK-konton sänder fel signal.
Fel signal sänder också förslaget från en nyligen presenterad statlig utredning, som föreslår att unga personer ska kunna ta ett särskilt lån till insatsen för en bostad, så att en bostadsköpare knappt behöver ha något eget kapital alls för att köpa en bostadsrätt. Lånet ska ges av bankerna och garanteras av staten.
Det hade varit bättre att införa en särskilt gynnad sparform för boende, och bygga fler billiga hyresrätter. En 22-åring ska inte behöva belåna sig till tänderna - även om staten går in som borgenär - för att ha någonstans att bo.
Företag har också ett ansvar att inte utsätta unga för reklambudskap som uppmuntrar ansvarslös shopping mot avbetalning. Att blanda reklam med underhållning är i dag standard på sociala medier. På linjär-tv:ns tid var reklamen ett avbrott. I dag är den inbakad i huvudinnehållet. Populära nätprofiler blandar eget material med reklambudskap. Det spär på kulturen att shopping är ett viktigt sätt att bygga sin egen identitet och visa vem man är, och därmed växer skuldberget.
LÄS MER: Utan butiker och restauranger förvandlas Göteborg till en spökstad
