Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Onlinehandel. Smidigt för vissa, förödande för andra. Bild: Claudio Bresciani / TT
Onlinehandel. Smidigt för vissa, förödande för andra. Bild: Claudio Bresciani / TT

Karin Pihl: Vad hände med mottot ”den som spar, han har”?

Onlinehandeln i coronakrisens spår har lett till en växande skuldsättning. Det är inte hållbart.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

En ny mobiltelefon, ett par nya skor, ett nytt datorspel – klick. Det är smidigt att betala på nätet. Fler och fler näthandlare erbjuder betalningstjänster som Klarna och Qliro, där betalningen sker med några knapptryck.

Det är enkelt – för enkelt. För många konsumenter har tjänsterna underlättat vardagen. Men för andra innebär smidig betalning också skuldsättning.

Skulderna till konsumtion har exploderat. Enligt en sammanställning som SvD gjort uppgår svenskarnas skulder till de största kreditbolagen till 2,6 miljarder kronor. Det rör sig främst om lån till shopping.

Kronofogden märker av det. ”Skulder som är kopplade till konsumtion är en allt större andel av alla våra ärenden", säger Johan Krantz, analytiker på Kronofogden.

En central orsak bakom de växande konsumtionsskulderna är den ökade näthandeln. Under coronakrisen har onlineshoppingen fullkomligen exploderat – det tredje kvartalet ökade den med 40 procent enligt Postnord. Folk vill inte, och bör inte, trängas i butikerna när smittspridningen i samhället är hög.

Men för många människors privatekonomi är det en ren katastrof. Den som använder sig av en betallösning från ett kreditföretag kan ofta välja att betala med faktura, eller till och med dela upp betalningen mot en avgift. Den som väljer att skjuta upp betalningen tecknar automatiskt ett litet lån. Som sedan växer om betalningen uteblir.

Risken är att köpbeteendet blir kvar även efter coronakrisen. Dels för att människor kommer att fortsätta handla på nätet. Men också för att de fysiska butikerna har börjat anpassa sig efter onlinehandeln, och erbjuder faktura.

Att betala senare har börjat bli en ny norm. Den passar väl in i en rastlös tid som suktar efter snabba kickar. Idén att man först tjänar ihop pengarna, och sedan köper det man vill ha, har väl sällan varit så utmanad. Att spara ihop till en ny telefon tar tid och kräver tålamod. Om alternativet att få sin efterlängtade pryl direkt och tänka på betalningen senare inte bara är möjligt, utan i praktiken uppmuntras av kreditbolagen, är det inte konstigt att människor trillar dit.

Trots att konsumtionslånen enligt Finansinspektionen ”bara” uppgår till ungefär en femtedel av hushållens skulder utgör kostnaderna för dess räntor och påminnelseavgifter en allt större del av hushållsbudgeten, eftersom räntorna är så höga. Det är inte hållbart på sikt.

I år kom en ny lag som förbjuder kreditbolagen att erbjuda fakturabetalning som förstahandsalternativ. Men frågan är om den lagen kommer att få effekt när konsumenten med ett enkelt knapptryck kan välja en annan betalningsmetod. Det behövs fler åtgärder. Sverige borde göra som Danmark, som nyligen införde en ny lag som kräver att företagen måste ta mer omfattande kreditupplysningar på sina kunder, och som innebär striktare regler för marknadsföring. Kreditföretag som har räntor på över 25 procent är där förbjudna från att göra reklam för sina konsumtionslån.

Bäst vore om det kunde ske en allmän attitydförändring. ”Den som spar, han har” är ett gammalt talesätt som definitivt borde dammas av.