Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ansvariga ministrar, Magdalena Andersson (S) och Anders Ygeman (S), på besök hos tullen. Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Vi kan inte fortsätta blunda för stöldligorna

Internationella stöldligor står för en allt större del av brottsligheten i Sverige, vilket drabbar både privatpersoner och företag. Om inte motåtgärderna blir kraftfullare än idag finns en risk att de biter sig fast.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I helgen uppmärksammade en rad företrädare för tunga branschorganisationer det ökade problemet med internationella stöldligor i Sverige (SvD Debatt 9/6). Ligorna står för ungefär hälften av alla bostadsinbrott och begår årligen hundratusentals stölder här i landet. Inbrotten på byggarbetsplatser har till exempel ökat med 60 procent på fem år. I repertoaren ingår allt från fickstölder och åldringsbrott till räder mot byggarbetsplatser och butiker. Utöver obehaget för de drabbade så uppskattas stölderna kosta ett par miljarder kronor per år. Det är inga småsummor.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Enligt Polisen blir ligorna allt mer etablerade i Sverige. Ryktet att Sverige är ett attraktivt land för kriminella har helt enkelt spridit sig. Med tiden har ligorna lärt sig att agera effektivt och även byggt upp lokala nätverk och nödvändig infrastruktur för den brottsliga verksamheten. Tyvärr syns inga tecken på att den här utvecklingen kommer att vända i närtid.

En viktig del av problembilden är att den svenska polisen är överbelastad. I en rapport från januari konstateras att polisen lider av ”hög belastning med många skjutningar och annan grov brottslighet” och att brottsligheten relaterad till stöldligorna inte har kunnat prioriteras, samt att myndigheterna saknar mandat att bekämpa dem på ett effektivt sätt.

Enligt polisen anländer mellan 50 och 60 identifierade personer med koppling till internationella stöldligor varje vecka. Att stoppa stöldligorna från att resa in i landet borde vara en första prioritering. Polisen har också studerat hur deras finska kolleger jobbar för att förebygga stöldligornas verksamhet. Polisen vill även fördjupa samarbetet med Rumänien, som är ett viktigt ursprungsland för kriminella ligor. I polisens utredning tas bland annat frågan om rumänsk polis kan placeras i Sverige upp.

Ett annat centralt problem är att kustbevakningen och tullen idag saknar befogenhet att beslagta stöldgods vid utförsel ur landet. Tullen kan som alla andra kontakta polisen om de upptäcker misstänkt stöldgods, men en tulltjänsteman kan bara hålla kvar en transport så länge tullkontrollen pågår. Hinner inte polisen fram i tid finns det inget att göra. Idag kan tullen upptäcka en hel lastbil full med stulna båtmotorer som man bara fått släppa förbi för att polisen inte har tid att dyka upp. I praktiken prioriterar därför tullen inte att kontrollera fordon som åker ut ur landet.

Inrikesminister, Mikael Damberg, påpekade den 24 april i riksdagen att EU:s Schengen-samarbete i normalfallet omöjliggör gränskontroller (Sverige har som bekant just nu ett tillfälligt undantag). Detta stämmer. Men om EU-reglerna hindrar en effektiv brottsbekämpning bör Sverige med kraft verka för att ändra på reglerna. Fortsätter de internationella stöldligorna att stärka sitt grepp kommer stödet för EU-samarbetet att påverkas negativt.

Dessutom har Finland, som också är med i Schengen, lyckats samordna polisen, kustbevakningen och tullen så att de två senare har befogenhet att stoppa utförsel. Som branschföreträdarna på SvD Debatt föreslår så borde utförsel av stöldgods kunna klassas som ett smuggelbrott.

Rörligheten över gränserna innebär både fördelar och nackdelar. Det går knappast att enbart få det ena utan det andra. Men det går att göra mycket mer än idag för att stävja den internationella brottsligheten. Som så ofta reagerar svenska politiker för sent. Genom flera års passivitet har problemet växt och det kommer inte vara lätt att vända den negativa utvecklingen. Allmänna straffskärpningar kan hjälpa, liksom att brottslingar från fattiga EU-länder tvingas avtjäna fängelsestraff i sina hemländer. Tull och kustbevakning bör givetvis få större befogenheter vid misstanke om brott. Men polis och åklagare kommer ändå behöva kopplas in senare i processen. Grundproblemet är att bägge dessa myndigheter inte kunnat expandera i takt med behoven, den kraftiga befolkningsökningen och den alltmer gränsöverskridande brottsligheten.

Klarar inte Sverige att hantera globaliseringens baksidor på ett konstruktivt och beslutsamt sätt så kommer vi till slut att hamna vid en punkt där allt fler är beredda att välja bort dess fördelar för att värna det fundamentala behovet av skydd för sin person och egendom. Medborgarna kräver med all rätt att staten utför sitt kärnuppdrag – trygghet och säkerhet – bättre än idag.