Den som söker på ”adhd” på appen Tiktok får miljontals sökträffar. Det finns en uppsjö av klipp på temat ”fem tecken på att du eller din flickvän har adhd”. Men det finns även gott om personliga klipp om hur svårt det är att ha en hjärna som vägrar att stänga ned för natten när det är dags att sova.
Många av klippen är roliga och lätta att relatera till, även för den som inte har adhd. För visst går det att känna igen sig i att hjärnan inte slutar jobba trots att det är läggdags, eller att man kan bli så uppslukad av ett ämne att tid och rum försvinner. Men hur mycket av den lättsmälta informationen som sprids om adhd stämmer egentligen?
SVT har låtit Sven Bölte, professor i psykiatri och specialist på neuropsykiatriska diagnoser, titta på några av de mest populära klippen (SVT 29/3). Bölte konstaterar att de är underhållande, men att flera av klippen beskriver symtom som är orelaterade till adhd. Vissa beskriver bara personliga egenheter, som inte har det minsta med diagnosen att göra.
En grupp nordamerikanska forskare gjorde ungefär samma sak som Bölte, men mer systematiskt. De gick igenom en stor mängd Tiktok-klipp om adhd och utvärderade informationen utifrån ett medicinskt perspektiv. Enligt forskarna var det färre än hälften av klippen som stämde överens med de gängse kriterierna för en adhd-diagnos.
Det är en sak att kolla på underhållande dansklipp på Tiktok, men det är en helt annan sak att använda plattformen som källa till information om komplexa neuropsykiatriska diagnoser. Missvisande klipp kan bidra till att barn och unga, som är de största Tiktok-användarna, får en helt felaktig bild av vad adhd innebär.
Framför allt kan Tiktok få ungdomar att tro att helt vanliga mänskliga upplevelser, som att ha svårt att fokusera eller att vara glömsk, är tecken på en dold neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Trots att det kan bero på något så oskyldigt som att man har sovit dåligt flera nätter i rad.
Samtidigt som det florerar alltmer tveksam information om adhd i sociala medier så slukar adhd-utredningarna alltmer av barn- och ungdomspsykiatrins resurser. Enligt en larmrapport från Socialstyrelsen går hela 70 procent av läkarbesöken inom BUP till att utreda eller behandla adhd.
Varför söker så många vård för adhd? Handlar det om en ”social smitta”? Det vill säga att fler söker vård för adhd ju mer det uppmärksammas i sociala medier?
Tiktok är säkerligen en del av problemet, men det finns något mer där. Det är inte bara allt fler som söker vård för adhd, utan även allt fler som diagnostiseras med adhd. Fler än tio procent av pojkarna i åldern 10–17 har en adhd-diagnos. På sikt bedöms 15 procent av svenska pojkar diagnostiseras med adhd, enligt Socialstyrelsens rapport.
Dels kan det bero på att allt fler föräldrar söker vård för barnens räkning, dels att barnen själva upplever att de inte klarar av att leva upp till samhällets högt ställda krav. Då blir det naturligt att försöka hitta svar och förstå varför man inte klarar av sådant som är självklart för andra. För många så blir adhd-diagnosen en viktig del av ens identitet, påpekar Sven Bölte (Dagens medicin 16/1). Den skapar en känsla av samhörighet. Men syftet med medicinska diagnoser är inte att bidra till gemenskap.
Om den offentligfinansierade vården både ska hantera konsekvenserna av Tiktok-diagnoserna och bidra till människors identitetsskapande har vi större problem än vi förstår.
