År 2002 var 1 053 000 av Sveriges befolkning födda utomlands. Tjugo år senare hade antalet fördubblats till 2 146 000 personer. Det största ursprungslandet år 2002 var Finland. Nu är det Syrien.
I dag är två av tio svenskar födda i ett annat land. Sverige har därmed en högre andel utrikesfödda än invandringslandet USA hade under sin topp på 1890-talet. Få, om något, annat västland har i modern historia genomgått en sådan dramatisk förändring av sin demografi.
Hur gick denna förändring till? Av vem och när fattades beslutet att Sverige skulle fördubbla antalet invandrare?
Svaret är att beslutet aldrig har fattats. Det bara blev så. Det tillsattes aldrig någon statlig utredning. Frågan ställdes aldrig till väljarna. Politiskt maktspel i riksdagen och en (extrem) ekonomisk-liberal samhällsdiskurs tog Sverige steg för steg till dit vi är i dag.
En avgörande pusselbit till att Sverige har haft en mycket större invandring än samtliga våra grannländer är det oproportionerligt stora inflytande små liberala partier har haft i svensk politik. Det gällde för varje regeringsbildning från valet 2002 fram till valet 2022.
Men liberaliseringen av migrationspolitiken hade inte heller varit möjlig utan den aktiva kampanj som länge bedrevs från delar av näringslivet. Den nyliberala delen av näringslivet hade som uttalad idé att använda invandringen som ett bräckjärn mot facket och en sammanhållen lönebildning. För den som vill läsa mer om detta rekommenderas Svante Nycanders bok "Liberaler i asylkrisen".
Att Sveriges folkmängd vuxit med en miljon utrikes födda personer på tjugo år har fått stora konsekvenser. Sverige är – på gott och ont – ett helt annat land än vad vi hade varit med en migration på genomsnittlig nordisk nivå.
En släkt- och klanbaserad kriminalitet som var helt okänd för några årtionden sedan.
En etnifierad arbetslöshet, där majoriteten av de arbetslösa är födda utomlands.
Ett segregerat land där den övre medelklassen bosätter sig i etniskt homogena områden så som Södermalm, Lomma eller Askim.
Men också ett land där viktiga arbetsuppgifter blir utförda tack vara människor som invandrat. I många samhällskritiska yrken utgör invandrare en betydande andel av de anställda, till exempel undersköterskor och busschaufförer.
Sverige har under de senaste 20 åren genomfört ett helt oplanerat dramatiskt samhällsexperiment med för samhället mycket omvälvande effekter. Borde vi gjort det? Det kan man diskutera. Men nu är det gjort. Man kan inte backa bandet. Sverige har fått en miljon nya invånare som är en omistlig del av vad Sverige är i dag. Det är våra grannar, våra vänner, våra kära, det är vi.
Men kanske borde Sverige nu göra det som vi aldrig gjorde för tjugo år sedan: tillsätta en rejäl utredning – under Finansdepartementet och Elisabeth Svantesson – för att belysa vad Sverige ska göra för att se till att de senaste två årtiondens invandring blir så bra som möjligt. För dem som kommit, men också för dem som redan bodde i vårt land.
