När politiker ska ta krafttag mot de långa vårdköerna brukar det alltid handla om pengar. Inför den stundande valrörelsen lär partiföreträdare av alla färger försöka buda över varandra för att visa att de bryr sig om vården.
Det är fel strategi. Visst kan resurser behöva skjutas till på många håll. Men den politiker som på allvar vill lösa problemen i svensk vård måste ta tag i de underliggande problemen. I Sverige betalar vi jämfört med andra liknande länder mycket men får inte ut så mycket som vi skulle kunna få med en bättre organisering.
Sverige är näst efter Tyskland och Frankrike det land i EU som spenderar mest pengar på vården, som andel av BNP (Eurostat). Räknat på hur stor summa som läggs på vården per invånare hamnar Sverige på tredje plats efter Luxemburg och Danmark. Vi har också relativt många sjuksköterskor och läkare per invånare – även där ligger vi i topp bland EU-länderna.
Ändå är svensk sjukvård inte bäst. Den är bra. Faktiskt riktigt bra när det kommer till specialistsjukvård. Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm är världens sjunde bästa sjukhus och det näst bästa i Europa. Sverige ligger också i topp gällande överlevnad för allvarliga sjukdomar.
LÄS MER: Förstatligad vård ingen universallösning
Men om man mäter andra parametrar är Sverige i botten. Det gäller framför allt en sak: tillgängligheten. Enkelt uttryckt kan man säga att svensk vård är högkvalitativ, om man väl lyckas få den, men det kan vara svårt. Allt för många svenskar tvingas vänta på vården, på akuten, på specialistbesök och operationer.
Sverige har lägst antal vårdplatser per invånare i hela EU. Väntetiderna på akutmottagningarna kan vara extrema på flera håll i runt om i landet. På Danderyds sjukhus i Stockholm förekom i januari väntetider på 43 timmar. Västra Götaland är generellt sett bättre och har minskade faktiskt väntetiderna mellan 2018 och 2020, enligt Socialstyrelsens statistik.
Alarmerande är också köerna till operation. Väntetiderna var långa redan före pandemin, som gjort köerna än längre. 180 000 svenskar står i kö för operation eller annan specialiståtgärd. Sverige har längst köer i Europa efter Irland och Storbritannien (SvD 16/3).
Endast sex av tio får specialistvård enligt vårdgarantin, som säger att patienten inte ska behöva vänta mer än 90 dagar. En del patienter kan få vänta flera år.
Hur kan tillgängligheten vara så dålig när vi betalar så mycket?
Svaret är komplext. Vad som är klart är att den svenska vården lider av allvarliga effektivitetsproblem. En rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi visar att svensk vård är ineffektiv i relation till andra jämförbara länder. Det leder till flaskhalsar, som leder till köer. Det handlar om systemfel som inte nödvändigtvis kan åtgärdas med mer pengar.
Ett sådant systemfel är att vården är ”baktung”, där sjukhusen står för en betydande del av den vård som utförs. Vi har hög läkartäthet, men relativt få läkare jobbar inom primärvården. Vårdcentralerna ska i regel vara patienternas första kontakt med vården och när den brister får det följder för hela vårdsystemet. En bra primärvård bidrar till kostnadseffektivitet, en dåligt fungerande primärvård ökar i stället kostnaderna.
När vårdcentralerna inte har tid med sina patienter är det lätt att skicka remiss till en specialist, trots att patienten mycket väl skulle kunnat tas om hand på vårdcentralen. Det bidrar till onödiga väntetider. Ett närliggande problem är att det i Sverige finns få alternativ till akuten när vårdcentralen är stängd. I exempelvis Danmark, Norge och Nederländerna finns alternativa vårdinstanser som jourvårdcentraler för lättare akuta besvär. Men i Sverige är det ofta akuten som gäller för den som behöver vård på kvällar och helger.
Ett annat effektivitetsproblem är att personalen är överbelastad med kringuppgifter, vilket späs på genom en ständigt växande administration. Trots hög läkartäthet träffar svenska läkare få patienter jämfört med andra länder. Svenska läkare lägger i snitt en hel arbetsdag i veckan på administrativa uppgifter. Inte minst handlar det om att tampas med dåliga IT-system. Kringpersonal saknas vilket gör att läkare får sköta sådant som städning och att köra runt patienter.
Samma sak gäller för sjuksköterskor, som i dag utför uppgifter som undersköterskor och vårdbiträden skulle kunna ha hand om, som att bädda sängar. I Sverige råder brist på sjuksköterskor som arbetar patientnära, särskilt specialistsjuksköterskor. Allt för många arbetar med administrativa uppgifter. Var fjärde sjuksköterska i Sverige jobbar med något annat, som administration och ledarskap, snarare än med patienter (SVT 22/ 2019). Det är en central förklaring till platsbristen och överbeläggningarna på sjukhus.
Svensk vård lider av stora strukturella problem. Den politiker som på allvar vill lösa vårdköerna kan inte nöja sig med att strössla pengar. Man måste ta tag i grundproblemet: ineffektiviteten.
LÄS MER: Myten om neddragningarna på sjukhus
LÄS MER: Ännu en vårdbyråkrat botar inga sjukdomar
