Tre procent av alla som döms för sexualbrott begår liknande brottslighet inom tre år. Det är lågt jämfört med andra brottskategorier. Men det är också skillnad på att vara en återfallssnattare och serievåldtäktsman.
De tre procent som faktiskt upprepar sexualbrott hör till en synnerligen farlig kategori människor. Det borde därför vara väldigt viktigt att identifiera vilka det rör det sig om.
Bristfällig ånger, oförståelse inför domen, ovillighet att delta i behandlingsprogram och allmän misskötsamhet under fängelsetiden kan vara tecken på att den dömde sexualförbrytaren kommer återfalla i brott.
Det låter som att den svenska Kriminalvården lyckades identifiera den så kallade Nytorgsmannen, en av Sveriges värsta våldtäktsmän, som en av dessa tre procent återfallsförbrytare.
Mannen dömdes i Hovrätten 2022 för sexbrott mot 19 kvinnor. Straffet blev fem års fängelse och efter frigivning vistelseförbud på Södermalm, där brotten hade begåtts.
Efter två tredjedelar av straffet, vilket var i mars månad, blev han villkorligt frigiven och inskriven hos frivården, vilket innebär fotboja och övervakare. Han belades även med utegångsförbund under kvällar och nätter fram till 2025. Under den villkorliga frigivningen bosatte sig mannen i Skåne.
Men återfallsrisken fanns ständigt där, enligt Kriminalvården. Så varför släpptes han ut?
Kriminalvården uppgav att mannen under strafftiden misskött sig, varnats flera gånger och varken uppvisat skuldkänslor eller ånger för de många begångna brotten. Kriminalvården ansåg det ”allvarligt”. Han hade inte varit motiverad eller mottaglig för det behandlingsprogram som ges till sexualförbrytare. Han har under fängelsetiden fått åtta varningar för misskötsamhet men betydligt fler anmälningar än så har gjorts. Han varnades även för våld och hot mot tjänsteman och skrev på en lapp att han hade ”lust att döda”.
I veckan anhölls mannen i skånska Hörby, återigen för misstänkt våldtäkt.
Något är ruttet med svensk lagstiftning. Varför tilläts mannen vara ute i frihet trots tecknen på att det var allt annat än lämpligt?
När mannen trots alla varningar i våras släpptes ställde Sydsvenskan precis den frågan till Kriminalvården och fick svaret att risken för återfall inte är något man tar ställning till vid villkorlig frigivning. ”Ska vi ta ställning till risken för återfall så behöver politikerna ändra lagstiftningen” hävdade Kriminalvårdens talesperson.
Detta uttalande från Kriminalvården är tveksamt. Redan idag finns det möjlighet att inte besluta om villkorlig frigivning om det finns ”särskilda skäl” för det. Exempel på dessa särskilda skäl är om den dömde inte har deltagit i erbjuden rehabilitering under strafftiden.
Så vad är problemet? Varför frigavs Nytorgsmannen? Antingen är lagen inte tillräckligt tydlig eller så har Kriminalvårdens gjort en väldigt kreativ tolkning av vad dessa särskilda skäl skulle kunna vara.
Vad som gör fallet med Nytorgsmannens frigivning ännu märkligare är att Kriminalvårdens talesperson själv uttrycker att vid villkorlig frigivning så ska det tas ställning till om den dömde ”har skött sig under tiden på anstalt och om man har deltagit i anvisade återfallsförebyggande åtgärder”.
Enligt Kriminalvården så har han inte gjort det. Tvärtom. Varför gjorde ändå Kriminalvården bedömningen att mannen skulle släppas? Det låter som att felet inte bara kan spåras till bristfällig lagstiftning utan även till Kriminalvårdens bedömning.
Under strafftiden visade mannen överhuvudtaget inga tecken på att han kommer att fungera ute i samhället. Det finns inom den svenska kriminalvården gott om möjligheter att delta i behandlingsprogram och sköta sig för att visa att man är värd en villkorlig frigivning. Inget av detta gjorde mannen och nu är han alltså återigen misstänkt för att ha våldtagit en kvinna.
Den som bedöms begå brott inom en snar framtid ska inte friges villkorligt, svårare behöver det inte vara. Tyvärr var det inget som utredningen ”Ett utökat ändamålsenligt samhällsskydd”, som regeringen fick i somras, föreslog. Väntar nu ytterligare en lång utredningsomgång innan något skarpt förslag kan beslutas av riksdagen? Under tiden kommer personer som riskerar att återfalla i brott att fortsätta släppas ut av Kriminalvården.
Att skydda allmänheten, inte gå den dömde till mötes, bör vara prioriterat. Om svensk kriminalvård inte upplever att de har tillräckligt bra lagstiftning för att skydda allmänheten så måste de få hjälp med bättre lagstiftning. Vad gör regeringen och hur snabbt får vi en lagändring?
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
