Centerns arbete för att få fram en ny partiledare fortsätter. Det är en process som framstår som ovanligt sluten och tyst. Den verkar pågå utan entusiasm. Mest utmärkande är att den är snabb. Redan den tredje maj ska den nya partiledaren väljas på en extrastämma. Valberedningens bör alltså ha ett förslag klart inom någon vecka. Muharrem Demirok meddelade sin avgång så sent som den 24 februari.
Några av de mest efterfrågade kandidaterna har tackat nej. Anna-Karin Hatt, som konkurrerade om partiledarposten mot Annie Lööf år 2011 drog sig ur, vilket ska ha förvånat många i partiet. Men det är svårt att se varför Hatt skulle lämna sin nuvarande post som vd för LRF för att ta ett så vanskligt uppdrag som partiledare i Centern just nu är.
En annan favorittippad som tackat nej är Emil Källström som var partiets ekonomisk-politiska talesperson 2014-2021, men som lämnade riksdagen vid förra valet. Källström är från Västernorrland där Centern traditionellt har setts som det borgerliga alternativet. Det skulle vara svårt för honom att trovärdigt representera partiet i ett val där Centerpartiet i det allmänna medvetandet tillhör det röda laget.
Bland de få kandidater som är kvar är Elisabeth Thand Ringqvist nu det tyngsta namnet. Hon förkroppsligar på flera sätt den nya Centern, med bakgrund som managementkonsult, lobbyist på PR-byrå och som vd på företagarna. I riksdagen representerar hon Stockholms valkrets och hennes politiska profil är ekonomi- och näringslivsfrågor.
Inom partiet förknippas Thand Ringqvist starkt med Annie Lööf. Hon var en av de tre huvudkandidaterna när Muharrem Demirok valdes och det sägs inom partiet att Thand Ringqvist egentligen var den efterträdare som Annie Lööf ville se.
Som Thand Ringqvists fördel framhålls att hon är inriktad på ekonomi, en fråga som snabbt har klättrat uppåt på dagordningen. Samtidigt har även hon problemet att egentligen passa dåligt in på den rödgröna sidan av politiken. Thand Ringqvist är visserligen mer pragmatiker än ideolog men hon kommer från kretsen som kallades Stureplanscentern och hon hör tydligt hemma i den marknadsliberala falangen av Centerpartiet och inte i den socialliberala. Med framtoningen att vara en vd från storstaden och det är inte helt lätt att se hur hon skulle passa in jämte Magdalena Andersson.
Men det stora problemet som Thand Ringqvist, eller vem det nu är som kommer att väljas om några veckor, ställs inför är att inget väsentligen är förändrat. Den nya partiledaren kommer nämligen att ha samma hopplösa utgångsläge som Muharrem Demirok. De så kallade röda linjerna mot Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet finns kvar. Demirok har självt berättat att det var detta och därmed regeringsfrågan som gjorde hans uppdrag svårt. Väljarna vill veta vilken regering ett parti eventuellt kommer att stödja.
Centerpartiets partiledarprocess har bara handlat om att hitta en ny person. Det har inte getts tid eller möjlighet till någon debatt om politikens innehåll eller partiets positionering. Detta gjordes för övrigt inte heller efter att Annie Lööf lämnade hösten 2022. Efter ett historiskt nederlag i valet duckade partiet att ha en eftervalsdebatt. I stället ville man snabbt ha en ny ledare på plats och det togs det för givet att efterträdaren skulle följa i Annie Lööfs fotspår.
Vad partiet hade kunnat göra nu när Muharrem Demirok avgick var förstås att ha en sådan process, där man först diskuterade politik och strategi, och sedan valde vilken kandidat som var bäst lämpad att leda partiet på den vägen. Extrastämman hade kunnat förläggas några månader fram. Genom att inte ta den interna eftervalsdebatten har man i praktiken exkluderat alla de kandidater som ville ändra på politiken från Annie Lööf.
Nu väljer man en ny interimsledare, eller korar den tredje Annie Lööf. Det verkar som att det kommer krävas en genomklappning i valet 2026 innan Centern får kraften att faktiskt ställa de jobbiga frågorna om vilket parti man är och vilka människor man företräder.
