LM Engströms gymnasium i Göteborg har fått kritik av Skolinspektionen. Inte på grund av stök och bråk. Där finns inga lärare som misshandlas av eleverna, ej heller vice versa. Undervisningen är inte dålig, tvärtom, den verkar vara förstklassig och söktrycket är massivt. Inte heller är lokalerna trånga och hälsoskadliga. Tvärtom igen: det gamla Biskopshusets lokaler på Vallgatan är ändamålsenligt omgjorda till vackra och fräscha klassrum. Vad kan det då vara? Det är ju en kristen skola, så kanske har kristna dogmer och normer smugit sig in i samhällskunskapen, eller i biologiundervisningen? Inte det heller faktiskt.
Skolinspektionen finner det klandervärt att det finns elever som inte känner till att fredagssamlingarna i Domkyrkan är frivilliga och att det finns ett icke-konfessionellt alternativ för dem som inte vill vara med. Eleverna fick förvisso information vid skolstarten om detta förhållande, men tydligen är det flera som inte minns det.
Nu är det inte särskilt svårt för skolan att åtgärda detta ”problem”. Det är bara att påminna nu och då om att det finns möjlighet att sitta tillsammans med skolpersonal och diskutera värdegrund i stället för att gå till Domkyrkan och höra en andakt. Men kritiken är symptomatisk för det offentligas förhållningssätt till kristna friskolor:
Konfessionella skolor är ett problem. Alltså ett problem. De är i den politiska debatten också ett och samma slags problem. När man hör skolminister Lotta Edholm (L) kan man lätt få intrycket att det är liknande risker förknippade med alla konfessionella skolor, som om de saker kristna skolor kritiseras för är av samma dignitet som de oegentligheter som har avslöjats i muslimska skolor.
Under senare år har de allra flesta muslimska skolor lagts ner, ofta på grund av misskött ekonomi och oseriösa huvudmän. En del har fått stänga efter varningar från Säpo om risk för radikalisering av eleverna. Könsuppdelad undervisning och uppenbar diskriminering av flickor, är andra skäl. Alltså verkliga problem.
Men nu lägger Skolinspektionen sitt krut på de kristna skolorna. Till skillnad från dem med kommunal huvudman, där myndigheten bara gör stickprov, granskas de kristna friskolorna kontinuerligt. Stök och bråk, obehöriga lärare och dåliga betyg på kommunala skolor väger lätt i jämförelse med problemet att tonåringar som medvetet valt en kristen gymnasieskola med utmärkt rykte, kan möta vissa kristna inslag under skoldagen.
Jag pratar med Maria Flising som är skolchef på ett antal kristna friskolor, och hon berättar att Skolinspektionen har en öppen utredning mot Mariaskolan i Umeå – en utredning som pågått i tre år. Senaste incidenten som upptäckts och nu ska diskuteras är att en mellanstadielärare, efter att ha undervisat om den barmhärtige samariten, har delat ut bokmärken med orden ”Ljuset har övervunnit mörkret”.
Man kan nästan tänka sig att barn i kommunala skolor får sig serverade aforismer av samma religiösa dignitet. En gång kom mitt barn hem med en knapp med orden ”Du är värdefull”. Det döljer sig många ontologiska och moralfilosofiska antaganden bakom ett sådant påstående...
Häromåret försökte politikerna i Göteborg bomma igen en kristen förskola för att där förekom bordsbön innan lunchen. ”Religiös påverkan”, tyckte Förskolenämndens ordförande, Ingrid Andreae (S). Lyckligtvis satte Förvaltningsrätten ner foten och pekade på att förskolan gjort allt rätt, och i enlighet med lagstiftningen understrukit frivilligheten.
Svensk skola lider av allvarliga problem, milt uttryckt. Att elever som valt att gå på ett extremt populärt gymnasium med kristen profil, glömt bort att man inte måste vara med på fredagssamlingen i Domkyrkan, hör inte till dem. Att tre- och fyraåringar samlar sig och ber eller hör en bön i 10 sekunder innan de äter – det är inte heller något problem. Bokmärken med bibelord: inte heller något problem.
Sverige är extremt. Det framgår i en rapport som Timbro publicerade för några år sedan. I länder som Tyskland, Storbritannien, Belgien och Frankrike går en stor andel av eleverna i kristna skolor; tre fjärdedelar av de nederländska barnen. I Sverige är det bara några få procent, betydligt färre än i Norge och Danmark. I Finland ber man ofta bordsbön i alldeles vanliga, statliga skolor.
Självklart bör extrema sekter inte få driva skolor. Självklart ska undervisningen vila på vetenskaplig grund och självklart ska alla elever, oavsett tro eller icke-tro, känna frihet och mötas med respekt. Men risken för att barn och ungdomar ska känna sig pressade och exkluderade i kristna friskolor är nog framför allt ett hjärnspöke hos Skolinspektionen. Det säger något viktigt om verkligheten att Brandströmska i Gamlestan har ett mer etniskt blandat elevunderlag än många kommunala skolor.
De kristna skolorna är ofta små och erbjuder en lugnare miljö för barn med särskilda behov. Det är dags att kristendomsfientliga lagstiftare och myndigheter slutar hårdgranska och misstänkliggöra dessa välfungerande verksamheter. Det finns gott om verkliga problem på andra håll.
