Tre syskon i södra Sverige omhändertas av myndigheterna. Fadern är kontrollerande och misshandlar barnen med knytnäven och järnspett. De tvingas bära slöja, och får inte heller ägna sig åt fritidsaktiviteter eller umgås med vänner. En av flickorna tvingas dessutom att låtsas vara förlamad i händerna så att pappan kan ta emot assistansersättning.
Det här är bara ett fall av många som visar hur hedersförtrycket utövas i vårt land. I en ny granskning har SVT dykt ner i domar som rör tvångsomhändertagna barn. Av 437 LVU-domar är 15 procent, totalt 67 fall, kopplade till hedersförtryck i hemmet.
Gemensamt för de många fallen är våldet som utövas. Det handlar om mammor som vill tvinga unga flickor att acceptera äktenskap med främlingar, pappor som vill tvinga barn att bära slöja eller bröder som använder våld som en form av kontrollåtgärd.
Samtidigt som SVT publicerade sin granskning kom även en ny kartläggning från Göteborgs Stad om barn som ska ha förts bort från kommunen av hedersrelaterade skäl. Sedan förra året ska totalt 11 barn ha försvunnit. De dyker inte längre upp i skolan, deras skolbänkar står tomma. Fem av de försvunna barnen misstänks ha skickats iväg av ”uppfostringsskäl”. I fyra andra fall misstänker kommunen att det rör sig om giftermål och ett fall handlar om könsstympning.
Med det våld och den ofrihet som följer hedersförtrycket måste staten finnas där för offren. Men SVT:s granskning visar tyvärr att våra myndigheter inte alltid lyckats med uppdraget att skydda barnen som far illa i hederns namn. Myndigheterna saknar uppenbarligen tillräckliga redskap för att komma åt problemet.
Granskningen har identifierat 30 fall där personer som gömts eller fått skyddade personuppgifter på grund av hedersförtryck fått sina uppgifter röjda av myndigheter. Unga tjejer har placerats i städer där släktingar till familjen bor och brev från myndigheter har skickats hem till föräldrarna. Det har lett till att flera flickor förts bort eller dödats.
Omhändertagna tjejer har i vissa fall även skickats till ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS). För att skyddas mot hedersvåldet i sina hem har samhället alltså placerat oskyldiga offer i SiS-hem som är till för unga kriminella, miljöer som sedan tidigare fått kraftig kritik för våld och otrygghet.
Kan vi verkligen inte bättre än så här?
Bäst vore om den hedersutsatte placerades i en ort som myndigheterna faktiskt har säkerställt är tryggt för den enskilde och att förövarna får skaka galler för det fruktansvärda våld man utövat. Finns det skäl för utvisning ur riket bör det också vara ett självklart alternativ för hedersförtryckande föräldrar, vilket regeringen sedan tidigare aviserat ska bli möjligt i framtiden.
