Årets juldebatt är äntligen i gång, tack vare den svenska ståljätten SSAB. Den globala koncernen har nämligen en ny policy. I stället för att säga ”god jul” till varandra i samband med de kommande ledigheterna uppmanas företagets medarbetare att säga ”god helg” (Expressen 10/12).
På företagets intranät skriver HR-avdelningen: ”Det är viktigt att inse att våra kolleger kan fira olika högtider. December är en månad fylld med olika kulturella, religiösa och sekulära helgdagar som firas över hela världen. Genom att använda ’god helg’ eller säga både, ’god jul och god helg’ kan vi säkerställa att alla känner sig inkluderade och respekterade, oavsett vad de tror på”.
SSAB:s nya policy har inte landat väl bland svenska stålarbetare. ”Jag är så van att säga ’god jul’ och kommer att fortsätta att göra det. Jag kommer inte förändra mig på nåt sätt”, säger Mats Bäcklund som har arbetat på SSAB i Luleå i snart 50 år (Aftonbladet 11/12). Många resonerar sannolikt precis som Mats, oavsett om de arbetar på SSAB eller inte.
Varken SSAB:s kommunikationsavdelning eller HR-avdelning hade nog kunnat förutse reaktionerna, eller att den förnumstiga uppmaningen på intranätet skulle spridas långt utanför företaget. SSAB fick snabbt gå ut och göra avbön. En pressansvarig på företaget fick meddela att det givetvis inte var förbjudet att önska någon god jul, men att man ville betona att det är ett globalt företag med medarbetare från många olika kulturella traditioner.
SSAB:s resonemang känns direktimporterat från USA, där ”Season’s greetings” är ett vanligt förekommande alternativ till ”Merry Christmas”. Men det är en sedvänja som vi inte bör anamma, trots att Sverige är ett mer mångkulturellt land i dag än för bara några decennier sedan.
För den överdrivna hänsynen till oss som inte firar jul är inte inkluderande, trots att det är tanken. Den är exkluderande. Trots att den bottnar i en vilja att göra rätt blir det bara fel. När människor får förhållningsregler om hur de bör och inte bör bete sig mot personer från andra kulturer leder det till en försiktighet och nervositet som enbart riskerar att skapa större distans och mindre förståelse människor emellan.
Dessutom är det något nedlåtande med hela resonemanget. Det utgår från att vi som har andra religiösa traditioner är så oerhört sköra och svaga i vår religiösa identitet att vi skulle bli förnärmade om någon önskade oss god jul, eller att vi skulle uppleva att vår egen religion förringades. Men det går alldeles utmärkt att njuta av ett vackert luciatåg och de stämningsfulla psalmerna trots att man tillhör en annan religion. Det är inte en del av min tradition, men det är ändå en sed som jag tycker om. Kristendom smittar inte. Det gör däremot god stämning, hopp och mänsklig värme.
Strunta i SSAB:s uppmaningar. Om man vill inkludera någon och få den att känna sig välkomnad och sedd bör man bjuda in denne på riktigt, och inte med armbågen. Utgå från att människor, oavsett härkomst och religiös tillhörighet, vill vara en del av den svenska kulturella gemenskapen.
Önska oss hellre både god jul och glad chanuka, bjud in din judiska granne till glöggminglet och så kanske du blir bjuden på ett chanukafirande med traditionsenliga syltmunkar.
