Nyligen avslöjade Expressen att en tjänsteman i Göteborgs stad har fått lämna sitt jobb på grund av misstänkta gängkontakter (31/7). Tidigare i år fick kommunen reda på att tjänstemannen förekom i en förundersökning hos Ekobrottsmyndigheten som rörde personer som är involverade i kriminella nätverk.
Mannen, som jobbade som demokrativägledare, misstänks ha tvättat pengar åt gängen. Han beskrivs som en möjliggörare, det vill säga en person som hjälper kriminella nätverk genom sin anställning eller sitt uppdrag.
Kommunen köpte ut mannen och gav honom 16 månadslöner och ett lysande tjänstgöringsbetyg. Där beskrevs han som en medarbetare som har ”en känsla för service och visar engagemang för att möta människor med olika bakgrund”.
När GP konfronterade Göteborgs stad med uppgifterna förklarade avdelningens enhetschef: ”Uppdraget jag har fått kopplat till tjänstgöringsbetyget är att beskriva medarbetarens prestation på arbetsplatsen. Vilket har varit en god prestation” (8/8).
Utifrån tjänstgöringsbetyget finns ingen anledning att tro att mannen har varit något annan än en tillgång för sin arbetsplats. Det finns inget som skvallrar om att tjänstemannen har fått lämna sitt jobb på grund av eventuella gängkopplingar.
Det kommer sannolikt inte att vara några svårigheter att påbörja en ny anställning inom det offentliga, utan att den nya arbetsgivaren har en susning om hans förflutna. Tänk om mannen får en position inom kommunal, regional eller statlig verksamhet som skulle kunna utnyttjas för att främja gängens agenda?
Göteborgs stads agerande tillhör inte ovanligheterna. I rapporten ”Möjliggörare för kriminella nätverk” skriver Brottsförebyggandet rådet att det är relativt vanligt, i både privat och offentlig sektor, att arbetsgivare köper ut medarbetare som misstänks ha haft samröre med kriminella gäng. Trots att det tillhör ovanligheterna att någon blir dömd. Att betala ut några månadslöner ses som ett bättre alternativ än att riskera en lång rättsprocess, där utfallet kan bli till arbetsgivarens nackdel. Problemet skickas alltså från en arbetsgivare till nästa, med risk för att samma sak kan ske igen.
Brottsförebyggande rådet beskriver att kommunala tjänstemän har köpts ut på grund av misstankar om gängkopplingar och senare dykt upp som förtroendevalda i samma kommun. Det är förvisso två helt olika roller att vara tjänsteman och förtroendevald. Men det finns en risk att de gör exakt samma sak oavsett roll: det vill säga använder sin privilegierade position för att gynna gängen.
För att minska risken för att få in möjliggörare i verksamheten behöver arbetsgivare bli mer medvetna om problemet, och att de kriminella gängen försöker att utnyttja alla sätt de kan för att utöva makt. Arbetsgivare måste bli mer noggranna vid rekryteringar och använda rätt verktyg för att granska eventuella nyanställningar. Att begära ett utdrag ur belastningsregistret räcker sällan eftersom många möjliggörare aldrig åker fast.
Är det rättvist att någon, som är ostraffad, inte ska komma ifråga för en ny anställning inom en liknande verksamhet? Problemet är att frågan ofta löses på arbetsrättslig väg, med utköp, så att arbetsgivaren kan bli av med den anställde så fort som möjligt. Enligt uppgifter till Brottsförebyggande rådet från källor inom statlig, kommunal och privat sektor finns det arbetsgivare som till och med drar sig för att polisanmäla anställda av rädsla för negativ publicitet eller för att de är osäkra på vad en anmälan skulle leda till. Därför kan man inte dra slutsatsen att en person är reko, bara för att den inte har blivit dömd.
Ett sätt att hitta eventuella möjliggörare är att göra något så gammaldags som att ringa upp den senaste chefen och fråga varför personen slutade. Men arbetsgivare måste säkerställa att de verkligen får tag på rätt person. Enligt Brottsförebyggande rådet förekommer det att möjliggörare antingen anger felaktiga referenser eller ber någon låtsas vara en tidigare chef. Bedrägeriet har inte avslöjats förrän efter att personen har fått jobbet.
Det har blivit hög status för kriminella nätverk att ha möjliggörare. Alla arbetsplatser som är intressanta för gängen, särskilt i offentlig sektor, måste vara mer vaksamma framöver. Inte bara för att skattebetalarna ska slippa stå för fler utköp, utan för att stoppa gängen från att infiltrera svensk förvaltning.
