Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jan Emanuel: S och M bör ta ansvar för Sveriges bästa

Ulf Kristerssons åsikter är nog långt närmare socialdemokratins än Miljöpartiets uppfattningar, skriver gästkolumnisten Jan Emanuel Johansson.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Att ta ansvar kan aldrig innebära att skylla på någon annan. Inte heller att använda ansvarsbegreppet i syfte att måla upp en verklighet som inte är sann.

Utifrån detta kan vi dra följande slutsats: Om en partiledare säger att det bara går att rösta på ett sätt för att ta ansvar, så bör du passa dig, för det är nämligen inte sant.

Det finns inget parti som vill Sverige ont. Det finns bara partier med olika idéer om hur det goda uppnås. Just nu har vi ett nyliberalt centerparti som inte gillar arbetsrätt, kärnkraft eller värnskatt men som däremot gillar marknadshyror och en extremt liberal migrationspolitik. Den politiken har fört med sig en osäker energipolitik och ett osäkert samhälle. Detta kan man gilla eller inte. Jag gör det inte. Särskilt då mitt parti, Socialdemokraterna, valt att administrera denna politik. Varför har vi gjort det?

Mitt parti låter påskina att Sverige skulle gå under om Kristersson skulle bli statsminister. Till varje pris måste detta undvikas. Det är med den logiken ett litet pris att administrera ovanstående politik, tvärtemot ideologi och intresset hos dem mitt parti ska representera, för att behålla makten. Alternativet är ju undergång!

Jag vill påstå att det inte är sant att Kristersson är en garant för undergång. Jag tror till och med han skulle kunna vara behjälplig för att ta ansvar på riktigt. Jag vill påstå att Kristerssons åsikter är långt närmare socialdemokratin än vad Miljöpartiets och Centerns uppfattningar är.

Vad som krävs är samarbete för en nygammal politik som går tvärt emot den politik dikterad av MP och C som nu drivs.

Gör som Göran Persson, inrätta ett jobbmål som styr all offentlig politik mot jobbskapande. Arbete, inte bidrag, ska vara parollen.

Ta tillbaka våldsmonopolet. Skapa ordning genom att ge polisen befogenheter att vara poliser på riktigt.

Gangsters ska sitta inne så vanligt folk kan vara ute. Avskaffa straffrabatten helt. Fokus på upprättelse till brottsoffer, inte rätten för kriminella att vara ute i samhället.

Våra äldre ska få kosta. Ingen ska ha jobbat ett helt liv för att bli fattig som pensionär.

Rättvisa. Den som inte jobbar ska ha mindre än den som jobbar. Den som bidragit ska ha större rätt till välfärden än den som nyligen kommit till landet.

Ingen mer invandring förrän integrationen fungerar.

Skolan ska vara en trygg och lugn plats. Flytta bråkstakarna. Skolan ska dessutom hålla samma kvalité som andra europeiska länder samt avkapitaliseras.

Ansvar och förslag som dessa punkter har lyst med sin frånvaro och ersatts av nyliberal politik samt måttlös migrationspolitik förd av partier med radikala åsikter i frågan.

För att genomföra dessa punkter krävs reellt ansvar för Sverige. Kristersson och Löfven – sluta tjafsa och agera för Sverige. Sätt er i en samlingsregering fri från radikala partier som MP och C. Behöver ni samarbeta så ta stöd i sakfrågor av V och SD. Ibland till höger och ibland till vänster. Det är vad ansvar handlar om, att inte skylla ifrån sig utan att agera så det gynnar folket, inte beslutsfattarnas positioner.