Den 14 maj, nu på söndag, infaller ett viktigt datum för Sveriges säkerhetspolitiska framtid. Det är nämligen då Turkiets president- och parlamentsval äger rum. Utfallet i valen kan vara direkt avgörande för Sveriges möjligheter att gå med i Nato – en process som sinkats av den sittande turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan.
Om han förlorar valet kan det innebära slutet på den segdragna historia där styret i Ankara använt den svenska Natoansökan som utpressningsmetod för att uppnå inrikespolitiska syften.
Ledaren för oppositionen, den 74-årige ekonomen Kemal Kilicdaroglu, har sagt att han vill bryta den i hans tycke destruktiva utrikespolitik som Erdogan och hans parti AKP slagit in på. Kilicdaroglu är ledare för västvänliga CHP – det parti som den turkiska landsfadern Kemal Atatürk grundade för 100 år sedan – och har lyckats samla en brokig skara av oppositionspartier bakom sig. Dit hör både ett konservativt islamiskt parti, EU-vänliga sekularister och nationalister.
Deras gemensamma mål är dock tydligt: Erdogan måste bort. Landet måste slå in på en ny kurs.
Den utrikespolitik som Turkiet har fört de senaste åren är en del i detta. Enligt CHP har Erdogans stil skapat stora problem för Turkiets internationella relationer. Turkiet ska åter bli en del av gemenskapen med världens civiliserade nationer, sa oppositionsledarens utrikespolitiska rådgivare Ünal Çeviköz till tidningen Politico tidigare i våras. Om oppositionen vinner valet är det möjligt att Sveriges ansökan godkänns av det turkiska parlamentet före Natotoppmötet i juli. Dessutom vill oppositionen förbättra relationen till EU.
Men för att komma dit måste oppositionen vinna. Så hur stor är chansen att Erdogan tvingas bort från makten på söndag?
Steg ett är att han faktiskt förlorar valet, efter att ha suttit vid makten i två årtionden. Under denna tid har han tagit kontroll över stora delar av statsapparaten. Oppositionella har belagts med munkavel och i vissa fall fängslats eller tvingats lämna landet.
Erdogan har ändrat landets politiska infrastruktur genom att minska parlamentets makt.
2016 utsattes han för en statskupp av en grupp inom militären – som misslyckades. Erdogan har medvetet försökt bygga upp bilden av sig själv som en andra landsfader, efter landets grundare Kemal Atatürk. Många, inte minst på landsbygden, ser den sittande presidenten som den starke ledare landet behöver.
Den bilden har dock delvis utmanats på senare tid. Inte minst på grund av de ekonomiska svårigheter landet tampas med. Inflationen i Turkiet har länge varit hög. Under våren har prisökningstakten förvisso gått ned, men från skyhöga nivåer. I dagsläget ligger inflationen på kring 40 procent. Erdogan har hållit ett hårt grepp om den turkiska centralbanken och är en erkänd motståndare mot räntor. Resultatet är att priset på mat och boende skjutit i höjden och blivit en huvudvärk för befolkningen.
Utöver hanteringen av ekonomin tycks jordskalven i februari påverka Erdogans chanser. Minst 50 000 människor miste livet och över en miljon människor blev hemlösa. Erdogan och hans regering har fått skarp kritik för att se genom fingrarna med byggbolagens säkerhetsslarv och för att inte ha hjälpt de nödställda i tillräcklig omfattning.
Sammantaget har detta orsakat ett missnöje. I dagsläget är det oerhört jämt mellan presidentkandidaterna. Valet blir en rysare.
Kommer han lämna ifrån sig makten frivilligt om han blir besegrad? Erdogan kan veva om valfusk. Men Turkiet är trots allt en demokrati – om än en bristfällig sådan. Erdogan och hans parti erkände förlusten i lokalvalet i Istanbul 2019, trots att presidenten tidigare hävdat att ”den som vinner Istanbul, vinner Turkiet”. För att Erdogan skulle lyckas med en regelrätt statskupp skulle han dessutom behöva ha ett starkt stöd från militären, vilket han saknar.
Om Erdogan och hans parti förlorar valet på söndag blir det början på ett nytt kapitel för Turkiet. Och kanske även för Sverige.
