Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Polisavspärrning i Huddinge efter att en grov våldtäkt begåtts. Bild: Naina Helén Jåma/TT
Polisavspärrning i Huddinge efter att en grov våldtäkt begåtts. Bild: Naina Helén Jåma/TT

Adam Cwejman: Nya fakta om våldtäktsmännens bakgrund

Att närmare 6 av 10 våldtäktsmän har bakgrund i utlandet är ett faktum som, trots ökningen av våldtäkter, fram tills nu inte är särskilt välstuderat.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Enligt siffror från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) ökade antalet våldtäkter med 45,4 procent mellan 2008 och 2018. Bakom ökningen finns tusentals sönderslagna liv. Kvinnor som har blivit av med sin trygghet och som, i många fall, tvingas leva med livslånga trauman.

Trots att ämnet är omdebatterat och ständigt högt upp på den politiska dagordningen, och att fler handlingar i dag kan räknas som våldtäkt, är antalet studier kring våldtäktsmännen (för det rör sig främst om män) lite av en bristvara.

Till viss del löses detta problem med en studie av Ardavan Khoshnood, Henrik Ohlsson, Jan Sundquist och Kristina Sundquist publicerad i den vetenskapliga tidskriften "Forensic Sciences Research".

Syftet med studien var att undersöka vilka våldtäktsmännen är för att bättre förstå vad som ligger bakom våldtäktsstatistiken. För detta syfte använde forskarna en statistisk algoritm, LCS (Latent class analysis). Med hjälp av bakomliggande data så som annan brottslighet eller bakgrundsfaktorer kan forskarna därigenom skapa en kategorisering av våldtäktsmän.

I studien ingick alla som hade dömts för våldtäkt mellan åren 2000 och 2015 och som var mellan 15 och 60 år gamla. Det handlar om totalt 3089 individer.

Vad fann man då? 99,7 procent av förövarna var män. Det genomsnittliga födelseåret var 1976. 47,7 var födda utanför Sverige. 40,8 procent av förövarna hade svensk bakgrund. En mindre grupp, 11,5 procent var de med utrikes bakgrund, alltså födda i Sverige med en eller två utrikesfödda föräldrar.

Bryter man ned gruppen av utrikesfödda våldtäktsmän var den största andelen, 34,5 procent födda i Mellanöstern eller Nordafrika. 19,1 procent födda i Afrika, exklusive Nordafrika, 15 procent födda i Östeuropa och därefter Asien (exklusive Mellanöstern) och Latinamerika på 14,4 respektive 9,7 procent. Andra variabler var att drygt en tredjedel av våldtäktsmännen var socialbidragstagare med kort utbildning.

När forskarna körde alla olika variabler i algoritmen för att få ut en tydligare kategorisering av våldtäktsmännen fann de detta: Våldtäktsmännen hamnar i två kategorier. A-klassen, som forskarna kallar "low offenders class" har relativt sett betydligt färre brott i bagaget, låg andel psykiatriska åkommor eller missbruk av något slag. B-klassen, "high offenders class", består däremot ofta av personer med en lång rad brott bakom sig.

Studiens slutsatser ligger i linje med vad forskarna funnit gällande det dödliga våldet i Sverige. Det finns en B-kategori med yrkeskriminella men också en grupp som lever förhållandevis ordnade liv.

Vad betyder detta för rättspolitiken och det preventiva arbetet? Det komplicerar saker och ting. De yrkeskriminella är en välstuderad grupp som polis och sociala myndigheter redan har ögonen på. Men som forskarna uttrycker det, "low offenders", det vill säga A-gruppen, är problematisk eftersom de inte syns på samma sätt.

Frågan kan ignoreras av politiker men kommer inte ignoreras av befolkningen. Att en majoritet (59,2 procent) av förövarna under 2000-2015 antingen är födda i utlandet eller till en eller två föräldrar födda i utlandet måste stämma till politisk eftertanke. I studien understryks det att man ska vara försiktig med det kausala sambandet: Män som kommer från dessa länder är inte sällan arbetslösa och kopplade till andra faktorer som gör personen brottsbenägen.

Sambandet är inte alls välstuderat, vilket studiens författare i slutordet beklagar. Brottsförebyggande rådet, som har resurser och ansvaret att klarlägga denna sorts frågeställningar, har endast släppt två rapporter i ämnet, en 1996 och en 2005. Att det är politiskt känsligt bör inte stå i vägen. Behovet av att veta mer är stort. Okunskapen göder misstänksamhet, politisk passivitet och frustration hos befolkningen. Framförallt minskar det samhällets möjligheter att motarbeta ökningen av våldtäkter.