Till exempel vet vi inte ens om Kaplan fick sparken eller om han avgick på egen begäran. I en julintervju med Expressen kommenterade Stefan Löfven sitt tidigare statsråds avgång med ”han valde det och jag förstår hans val” (Expressen 23/12).
Löfvens ord stämmer dåligt överens med de uppgifter som publicerades i samma tidning kort efter att Kaplan avgick. Expressen berättade då om källor som angett att Kaplan i själva verket fick sparken av statsministern eftersom Kaplan inte ville lägga alla kort på bordet (Expressen 19/4).
Löfven har aldrig svarat på om han själv hade förtroende för Kaplan och vi har aldrig fått veta om Kaplans kontakter och resor innebar en säkerhetsrisk.
Just nu lever två skilda berättelser. Den ena är hårdraget att Sveriges regering var infiltrerad av en islamist. Den andra att Sverige är ett rasistiskt land som inte klarade av att ha en troende muslim som statsråd.
Det borde ligga i statsministerns intresse att affären Kaplan redovisas. Ingen av bilderna är klädsam för regeringen och båda är skadliga för tilliten i samhället.
