Strax efter sekelskiftet fattade den dåvarande portugisiska regeringen det kontroversiella beslutet att avkriminalisera bruk av samtliga narkotiska preparat. Ingen åtskillnad gjordes mellan amfetamin, cannabis eller heroin – portugiser skulle tillåtas inneha och bruka narkotika.
Den person som ertappades med smärre innehav av narkotika eller var påverkad av dessa kunde inte längre gripas och åtalas för något brott. Kvar fanns möjligheten att i domstol döma personer till vård för missbruk när det var motiverat.
Däremot skulle det fortsatt vara illegalt att tillverka och sälja narkotiska preparat. Det kan låta lite motsägelsefullt; man skulle få röka på, men inte odla och sälja cannabis.
Att ta ett steg bortom att avkriminalisera innehav och bruk ansågs komplicera relationen till andra EU-länder. På många sätt var det en inkonsekvent lagstiftning – men den enda som var realistisk vid tidpunkten – för inga andra länder i Europa hade gjort det lagligt att tillverka, transportera och sälja narkotika. Så man nöjde sig med en ”liten” liberalisering.
Avsikten med den portugisiska lagändringen grundade sig på insikten att förbud inte ledde till minskat missbruk och att det i stället förhindrade missbrukare från att söka vård. Om det inte längre är straffbart att inneha små mängder narkotika, gick tankarna, så skulle personer med ”problematiskt bruk”, i högre grad söka sjukvård. Stigmat kring missbruk skulle hävas argumenterade lagändringens förespråkare.
Med tanke på att vissa politiker i Sverige har börjat leka med tanken att i någon grad avkriminalisera narkotika – även om några skarpa politiska förslag än så länge lyser med sin frånvaro – så vore det klokt att titta lite på hur det har gått i just Portugal som i Europa har den mest långvariga erfarenheten av att ha avkriminaliserat narkotikabruk förutom Nederländerna.
I en studie som publicerades förra hösten försökte två colombianska forskare att hitta samband mellan avkriminaliseringen och resultat på folkhälsa och kriminalitet.
Antalet narkotikarelaterade dödsfall varken minskade eller ökade nämnvärt i Portugal efter avkriminaliseringen 2001. Därmed fick varken förespråkare och motståndare till lagändringen rätt i sina förhoppningen eller farhågor. En anledning till att det blev på det här viset kan vara att de som missbrukar narkotika helt enkelt inte bryr sig om huruvida det är lagligt eller inte. Tunga missbrukares hälsa är avhängig annan politik.
När det kommer till antalet narkotikarelaterade mord så är resultaten från Portugal däremot mer nedslående. Efter avkriminaliseringen skedde varken en ökning eller minskning som var statistiskt signifikant.
Med tiden ökade dock de narkotikarelaterade morden. Detta resultat kan sägas vara en besvikelse för de, som fallet ofta är i Sverige, argumenterar för att en avkriminalisering leder till att polisen bättre kan fördela sina resurser till mer akut brottslighet än att gripa rejvare i en skog som har tagit Ecstasy.
För tio år sedan var narkotikalegalisering en död fråga i Sverige. Att förespråka någon form av lättnad av lagstiftningen bemöttes inte allvarligt utan med hån.
Men så började lagstiftningen luckras upp något. Avgörande var att sprutbytesprogram och metadonbehandling av opiatmissbruk blev vanligare. Denna vård går på flera sätt i linje med andemeningen i den portugisiska lagstiftningen: Myndigheter accepterar att förbud inte förhindrar missbruk, i stället försöker man hantera konsekvenserna av missbruket och minska risken för smittspridning.
Hållningen att även avkriminalisera bruk och innehav har därför fått mer stöd i svensk offentlighet. Bland 1980- och 1990-talister är inställningen till narkotikalagstiftningen betydligt mer liberal än hos tidigare generationer. Fler forskare, politiker och opinionsbildare ställer sig också positiva till en liberalisering. Den allmänna opinionen är helt enkelt inte lika försiktig och traditionsbunden som den var tidigare.
När vi nu närmar oss en punkt då stödet blir allt större för någon form av lagändring är det på sin plats att blicka ut över världen. Det finns nämligen inte en unik modell för avkriminalisering eller legalisering. Varje land som genomfört liberaliseringar av lagstiftningen har sin egen säregna kombination av lagar och regleringar. Detta gör det komplicerat att, om man vill liberalisera, hitta en perfekt modell. Men även om en sådan skulle finnas så går det inte enkelt att överföra den till Sverige.
Om Portugal ska utgöra ett sorts halvdant facit så är resultaten inte särskilt upplyftande. Avkriminaliseringen tycks inte påverka antalet narkotikarelaterade dödsfall särskilt mycket. Samtidigt är konsekvenserna för kriminaliteten inte glädjande.
Men om avkriminalisering inte påverkar narkotikarelaterad brottslighet borde man inte då gå ännu längre och legalisera även produktion och försäljning?
Även det påståendet går att pröva. Det finns gott om studier av vad legalisering av cannabisproduktion har inneburit i USA, där har en rad stater tillåtit industriell tillverkning och försäljning av cannabis. Resultatet är allt annat än det förespråkarna hävdade: Den illegala produktion är alltjämt större än den legala och knarkligorna frodas fortfarande.
Det paradoxala är att avkriminalisering och legalisering inte nödvändigtvis är dålig politik om rätt förutsättningar finns. Men det är såpass svårt att göra liberaliseringen rätt i praktiken att frågan är om det är mödan och risken värt.
Legaliseringen av Cannabis i USA skulle leda till att kriminella inte längre såg någon poäng med att odla och sälja. Men på grund av skatter, licenskrav, tillståndsprövning med mera, så är kostnaderna så höga att den legala marknaden hämmas samtidigt som bruket blir mindre stigmatiserat. Det innebär att kriminella som struntar i allt vad lagar heter har en konkurrensfördel.
Ett stort reportage som Los Angeles Times gjorde förra året illustrerar hur lite legaliseringen påverkat den illegala produktionen. Själv poängen med legaliseringen omintetgörs på grund av att det är svårt att utforma en ändamålsenlig narkotikalagstiftning.
Det tråkiga svaret på frågan om narkotikalegalisering fungerar är att ”det beror på”. Resultaten som talar för är magra. Det är svårt att få till rätt lagstiftning. Det mest positiva som kan sägas om avkriminalisering och legalisering är att människor inte blir missbrukare över en natt bara för att de riskfritt får tillgång till narkotika. Men baksidan är att åtgärden inte verkar minska de kriminellas inkomster och intresse för att ägna sig åt narkotikahandel och försäljning. Den insikten borde finnas med i den svenska debatten innan vi rusar in i en liberalisering som inte fungerar.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
