Den palestinska terrororganisationen Hamas brutala attack mot Israel för drygt en vecka sedan, med över tusen dödsoffer, är att betrakta som en krigsförklaring. Israel förklarade också krig samma dag angreppet inträffade. Problemet är förstås att Hamas inte bara är en terrororganisation utan också styr Gazaremsan med dess drygt två miljoner invånare.
Enligt krigets lagar ska civilbefolkningen i möjligaste mån skonas från krigshandlingar. Hamas struntar naturligtvis fullständigt i det. Jihadisterna har inte bara medvetet gått in för att terrorisera israeliska civila, och filma det, utan utnyttjar också sin egen civilbefolkning på ett liknande sätt.
Hamas bygger systematiskt sina militära installationer i anslutning till skolor och sjukhus. De beordrar civila palestinier att inte utrymma när Israel bombar och har enligt vissa uppgifter aktivt försökt stoppa civila från att undkomma bomberna. För Hamas är helt enkelt människoliv underordnade kampen och hatet mot Israel. Det är en organisation som har drag av dödskult.
Hamas låter sig helt enkelt inte begränsas av några moraliska hänsyn. Det måste däremot Israel. Det är just därför terrororganisationen agerar som den gör. Genom att blanda sina krigare med civilbefolkningen på Gaza blir det ytterst svårt för Israel att föra krig i det tätbefolkade området utan stora civila dödsoffer. Även om inte alla civila palestinier stödjer Hamas gör många det. Hatet mot Israel är utbrett. Vem som helst som de israeliska soldaterna möter kan vara en självmordsbombare.
Det här ställer Israel inför ett både moraliskt och strategiskt dilemma. Att besegra Hamas militärt kommer att bli mycket svårt utan stora civila dödsoffer på den palestinska sidan. Det är högst tveksamt om det ens är möjligt att med vanliga militära metoder besegra en fiende som medvetet blandar sig med civilbefolkningen.
Men om Israel släpper på sina moraliska hämningar så har man också förlorat. Håller landet fast vid den strikta blockaden av Gaza länge till passerar man en sådan gräns. FN varnar redan för massvält. Att Hamas satt i gång detta händelseförlopp, inte gjort något för att förhindra katastrofen på Gaza utan tvärtom förvärrat den, ändrar inte på det. Det är inte en fråga om ”rättvisa” utan om de humanitära hänsyn som den som inte följer Hamas logik måste ta.
Egypten skulle kunna rädda Gazas civila genom att öppna gränsen. Regionens övriga länder skulle i princip kunna ge en fristad åt palestinierna och låta Egypten agera transitland. Omvärldens blickar kommer dock i första hand riktas mot Israel såsom aktiv krigförande part och den part som initierat blockaden.
Frågan är inte bara moralisk för Israel. Om blockaden och bombningarna orsakar en humanitär katastrof – med tiotusentals eller kanske hundratusentals dödsoffer – kommer det att öka snarare än minska Israels säkerhetspolitiska utsatthet. Israel skulle tappa mycket av sitt stöd i väst. Hatet mot Israel skulle nå nya oanade nivåer i arabvärlden för generationer framåt. I värsta fall skulle det leda till ett regionalt krig.
Det är något Hamas iskallt kalkylerat med, rentav önskar sig. För dem är det nämligen en seger om Israel förgörs även om alla palestinier dör på kuppen. Därför går det inte att vinna mot Hamas genom att anta deras dödslogik, utan bara genom att stå upp för en annan moral. Även om det skulle innebära att det inte finns någon lösning på konflikten överhuvudtaget.
