Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Google förfogar både över världens största söktjänst och portal för videoklipp. Bild: Paul Sakuma
Google förfogar både över världens största söktjänst och portal för videoklipp. Bild: Paul Sakuma

Adam Cwejman: I den nya offentligheten kan vem som helst censureras

Nedsläckningen av Swebbtv är bara ett i raden av exempel som visar hur rättslösa vi är i förhållande till de sociala medierna.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Komikern som går under namnet ”Ozzyman” kommenterar roliga videoklipp på nätet. Det är en ganska enkel form av underhållning. Ändå är Ozzy så pass populär att han kan göra det på heltid. Men så utan förvarning blev det svårare att söka efter ett klipp Ozzy gjort. Det är inte så illa som att bli bannlyst eller censurerad.

Klippet har blivit svårt att hitta i Youtubes sökmotor. Dessutom ”avmonetariserades” innehållet. Det innebär att inga annonsintäkter kan göras på det.

Det är inte ovanligt att helt okontroversiella Youtube-kanaler hamnar i Kafkaartade situationer då de stängs av, videoklipp försvinner eller blir snudd på omöjliga att hitta. Kontakterna med Youtube-supporten är ofta begränsade. De anklagade får sällan specifika anklagelsepunkter presenterade för sig. Det kanske inte är så farligt om roliga klipp som någon australiensare lägger upp försvinner, tänker nog många. Så är det kanske. Men det är inte de roliga klippen som lever farligast, utan de politiska.

Under sommaren upptäckte Youtube-kanalen Triggernometry något märkligt med deras material. En intervju med journalisten och författaren Peter Hitchens var under en period osynlig i samtliga sökmotorer. Det gick inte att hitta klippet på Youtube och Google. Rubriken för samtalet var ”Lockdown is a catastrophe”. En åsikt som inte är särskilt kontroversiell, åtminstone inte i Sverige.

Folkhälsomyndighetens och regeringens strategi har i rätt stor utsträckning gått ut på att inte stänga ned samhället utan i stället mildra skadorna på ekonomin genom att uppmana befolkningen att iaktta försiktighet.

Men det är kontroversiellt på många håll och klassas av vissa aktörer, som Youtube, på nivå med att sprida antivaccinationsopinion. Youtubes vd, Susan Wojcicki, gick i april ut och förklarade att ”problematiskt” innehåll rörande covid skulle tas bort. Innehåll som gick emot WHO:s rekommendationer, vilket delar av den svenska regeringsstrategin i praktiken gör, skulle också tas bort.

Så konstigt det kan bli. Skulle vår statsepidemiolog Anders Tegnell på Twitter vädra sin skeptiska hållning till att ansiktsmasker skyddar mot corona skulle han sannolikt stängas av. Även Twitter antog nämligen en hållning liknande den som råder på Youtube.

Det Triggernometry utsattes för kallas för ”Shadow banning”. En form av ”mild” censur. Nästa steg är direkt nedstängning. Det var vad den svenska Youtube-kanalen Swebbtv nyligen råkade ut för. Kanalen grundades som ett projekt inom Sverigedemokraterna. I julas stängdes kanalen ned, utan förvarning, av Youtube.

En dag är det Swebbtv med hundratusentals tittare som stängs av från Youtube. En annan dag kan det vara någon helt annan. Ett av skälen till att nedstängningen av Swebbtv inte får så mycket uppmärksamhet i offentligheten är förstås att det är en kanal långt ut på högerkanten. De upprörda ropen att det handlar om censur avfärdas med att det faktiskt inte är tillåtet att sprida ”hate speech”.

Men det är uppenbarligen inte bara Swebbtv som lever farligt. Censuren, för det är vad det är, kan slå till utan förvarning. Reglerna är godtyckliga och tillämpas därefter.

En invändning mot att det här överhuvudtaget handlar om censur är att censur i ordets rätta bemärkelse enbart kan ske i relationen mellan stat och medborgare. Det är bara den lagstiftande makten med våldsmonopolet som på riktigt kan sätta munkavel på människor. Det är inte censur att förvägras ha en kanal på Youtube, går resonemanget.

Att tala om censur i andra sammanhang än i relationen mellan stat och individ anses, av många, vara lite hysteriskt. Du kan inte censureras av ett privat företag som Youtube eller Facebook. Rätten att tala, sägs det, är inte samma sak som privilegiet att höras – och det är ingen rättighet att tala på en privat plattform som Facebook.

Visst är det så, om man helt bortser från samtliga viktiga omständigheter. Google, Facebook och Twitter är idag snarast att betrakta som transnationell infrastruktur som nyttjas av miljarder människor.

Företagens makt är på nivå, om inte betydligt större, än många statsmakter. Och numera kan dessa bolagsstaters ”lagstiftning” och rättskipning närmast jämföras med den som gäller i autokratiska stater. Men det är värre än så: En autokratisk stat kan man i många fall fly ifrån. Det går inte att välja bort Twitter om man vill delta i den offentliga debatten.

Lagarna i de nya transnationella autokratiska staterna stiftas utan demokratisk insyn. Fullt rimligt för ett bolag. Det är ingen demokratisk organisation. Vidare kan reglerna tillämpas godtyckligt. Det finns ingen skyldighet för bolaget att förklara sitt beslut. Glöm således möjligheten att överklaga. Allt detta står företagen fritt att göra. Samtidigt är det inte vilka tjänster som helst vi talar om.

Vi använder de sociala medierna som om de vore delar av det offentliga rummet – med förhoppningen att vi har rättigheter som brukare. Men vi saknar samtidigt som användare samtliga rättigheter som vi åtnjuter i en fysisk offentlighet.

Och även om du skulle ges rättigheter som användare finns inget som hindrar bolagen från att när som helst ändra dem eller välja hur de ska tolkas. I praktiken är vi rättslösa i den nya offentligheten. Svensk lag gäller inte. Och inte heller någon annan tryckfrihetslag för den delen.

Sociala medier är otroliga skapelser eftersom deras styrka bygger på nätverkseffekter. Ju fler som använder dem, ju mer värdefulla blir de för såväl användare, ägare och annonsörer. Det är företag som inbyggt i själva affärsidén är monopolaktörer.

Därför är det så svårt att avfärda kritiken mot deras godtyckliga regler med att det ”bara är att välja bort!”. Vill man delta i det offentliga samtalet kan man inte undvika Facebook, Twitter och Youtube. Vi har helt frivilligt flyttat till en autokratisk stat och kan nu inte lämna den.