Med historiska ledare som Winston Churchill och Margaret Thatcher är det brittiska konservativa Torypartiet ett av västvärldens mest inflytelserika. Liberalkonservativa partier i många länder har inspirerats av, och ofta kopierat, det statsbärande brittiska partiet som en förebild. Däribland svenska Moderaterna. Men nu kan Torypartiet hamna i en kris som har potential att förändra brittisk politik i grunden.
För i dag på första maj hålls lokalval på flera håll i England och Wales. Normalt sett är dessa val inte särskilt intressanta för utomstående. Frågorna handlar mest om vägunderhåll, socialtjänst och sophantering. Valdeltagandet är ofta lågt och intresset från utländsk press minimalt.
I år är det dock annorlunda. Lokalvalen förväntas nämligen visa vilket parti som nu är den verkliga oppositionen i Storbritannien. Är det fortsatt det konservativa partiet med den nya partiledaren Kemi Badenoch, eller är det utmanaren i populisten Nigel Farages parti Reform UK? Det senare ser just nu ut att ha övertaget i opinionsmätningarna.
I parlamentsvalen i fjol fick Reform 14 procent av rösterna. Det var en framgång för partiet men på grund av det brittiska systemet med enmansvalkretsar gav det bara fem mandat i parlamentet. I enmansvalkretsar är det bara det största partiet i varje enskild valkrets som får en företrädare i den beslutande församlingen. Att vara näst största oppositionsparti är då föga värt. Vinnaren tar allt.
Men på ett år har opinionsläget förändrats. Frågor om migration och brottslighet har hamnat högt väljarnas agenda. Reform har klättrat i mätningarna och ser nu ut att vara störst med ett stöd av 25 procent av väljarkåren. Regerande Labourpartiet har stöd av 23 procent och det konservativa partiet har stöd av 21 procent.
Det är också de konservativa som har mest att förlora på torsdag. Torypartiet håller 1 182 av de 1641 mandat i 37 kommuner som står på spel. Det är många mandat som ska försvaras. Skälet till dominansen är att mandaten vanns i lokalvalen 2021, då Boris Johnson stod som högst i kurs, och avslöjandena om fester hos premiärministern under pandemin, det så kallade Partygate, ännu inte hade exploderat.
Om Reform lyckas att bli störst i lokalvalen kommer det att sända chockvågor genom det konservativa partiet. För om Reform är störst skulle systemet med enmansvalkretsar spela dem – och inte Torypartiet – i händerna vid nästa val. De konservativa skulle riskera att förlora mängder av platser i parlamentet. Vinnaren skulle vara Reform och därmed skulle den politiska kartan i Storbritannien vara omritad.
Trycket är därför stort på den nya partiledaren Kemi Badenoch att på torsdag försvara ställningen som största parti. Det skulle visa att det konservativa partiets fall har hejdats och att man nu är på väg upp. Om Torypartiet däremot underpresterar kommer hennes ledarskap att ifrågasättas. De torypolitiker som redan vill flytta på henne kommer att få nya argument.
För det finns en intern kritik inom det konservativa partiet som säger att man inte har gjort tillräckligt mycket för att gå de missnöjda väljarna som röstar på Reform till mötes. Det finns till och med konservativa politiker som tycker att man borde få till någon typ av samarbete med Reform och samla den brittiska högern.
Sådana tankar har Kemi Badenoch hittills avvisat. Hon tillhör visserligen Torypartiets högerfalang, särskilt i kulturkrigsfrågor, men hon har velat hålla armlängdsavstånd till populistiska Reform, och i stället menat att Torypartiet måste hitta tillbaka till sina egna liberalkonservativa rötter.
För det finns goda argument. Det finns betydande ideologiska skillnader mellan Torypartiet och Reform. Reform vill helt stoppa invandring, tillsätta en minister för deportationer, gå ifrån internationella avtal både om klimatarbete och om mänskliga rättigheter, ändra valsystemet, göra om överhuset och lägga ned BBC.
Det finns också skillnader mellan väljargrupperna där Reforms väljare är mer anti-etablissemang och mer skeptiska mot EU och mot internationella samarbeten. En påminnelse om att Reform hade sin upprinnelse i Brexitfrågan.
Det finns en uppenbar risk att ett närmande till Reformpartiet skulle driva konservativa väljare i södra England att i stället rösta på Liberaldemokraterna. Torypartiet riskerar både att minska och att slitas itu. Badenoch går en svår balansgång.
Ett svenskt parti som förstås sneglar oroligt mot Storbritannien är Moderaterna. På ett sätt är jämförelser mellan systemen svåra. I ett proportionellt valsystem som det svenska skulle Moderaterna kunna bli mindre än Sverigedemokraterna men fortfarande vara det ledande regeringspartiet i kraft av att man håller samman en större koalition. Däremot är den grundläggande frågan den samma för Moderaterna och Torypartiet. Hur ska ett liberal-konservativt parti manövrera för att varken tappa inflytande eller förlora sin ideologiska identitet när man utsätts för stark konkurrens från höger?
