I dag infaller askonsdagen. Det är första dagen i fastetiden som sträcker sig fram till påsk. Enligt kristen tradition ska denna tid användas till att avstå något för att komma närmare Gud samt att visa omtanke till den som inte har det så bra. Det är inte som att banta för att man vill bli snygg. Inte heller att man av hälsoskäl tar en vit månad. Det handlar alltså inte om att imponera på andra utan om att göra en ärlig insats för den som är i behov av hjälp.
Man behöver inte vara religiös för att konstatera att vår tid inte direkt präglas av ödmjukhet. Snarare tävlar vi om vem som är starkast, smartast och vackrast. Inte minst inom politiken. Det skulle vara välgörande med en fastetid politiskt såhär inledningsvis på valåret. Där vi avstår från att imponera genom arroganta elakheter förklädda till politiska talepunkter. Och där vi gör en personlig insats i stället för att hänvisa till samhällets rättsvårdande myndigheter.
Det sägs att det krävs en by för att uppfostra ett barn. När unga män lever rövare i bostadsområdet måste andra vuxna än föräldrarna kunna ta dem i hampan. När plakatpolitiken triumferar och de politiska partierna kör ett eget OS i sporten att vara hårdast i kampen mot brottsligheten skulle det vara välgörande med modiga förtroendevalda som erkände sin ofullkomlighet. Som sa att allt inte går att lösa inom systemet på betald arbetstid.
Vår tid kräver något mer. Ett civilkurage där vi slutar inbilla oss att det är någon annan som är ansvarig. Det är det inte. Vi behöver axla vårt vuxenansvar och sluta skylla på systemet. Bara så tror jag en annan utveckling är möjlig. Ingen föds kriminell. Om vi ska möta ungdomar som vuxna ansvarstagande behöver vi vara ett kollektiv som inte viker ner oss för det våldskapital som nu regerar på många orter. Då funkar det inte att vänta tills kontoret öppnar.
När livet prövar oss är det medmänsklighet vi behöver, inte fagert tal om solidaritet till intet förpliktigande. När vår pappa dog oväntat fick jag och mina syskon bevis på detta. På hans födelsedag som inföll en månad senare hade flera grannar helt oombedda tagit ansvar för att snygga till på markerna runt huset i Åseby Hage genom att slå gräs, klippa rent och se till att det såg ut som pappa hade velat ha det. En realiserad medmänsklighet utan motkrav. Det värmde.
Vi pratar om hur viktigt det är med gemenskap om kriget skulle komma men jag menar att det är minst lika viktigt för att här och nu stå rakryggade inför gangsterväldet. Vi behöver prata med varandra och komma överens om vad som är okej och inte. Inte slå ifrån oss ansvaret och alltid hänvisa till polisen eller socialtjänsten. Realiserad medmänsklighet i stället för plakatpolitik. Jag önskar mig mindre arrogans och större ödmjukhet i den politiska debatten.
Det innebär inte att man ska vara rädd för att säga vad man tycker. Men det går att göra utan att vara respektlös. Att inte bara göra saker för egen vinnings skull är vad fastan handlar om för mig. Det är en bra moral annars också.
