Behöver ett universitet en egen tidning? Det ansåg länge Lunds universitet, Uppsala universitet, Stockholms universitet, KTH och KI. De anrika institutionerna höll sig med fristående redaktioner för medarbetarjournalistik. Tidningarna stod som garanter för högt i tak och öppen debatt. De skapade ett sammanhållande kitt på arbetsplatser med tusentals anställda.
Men en efter en har universitetstidningarna avvecklats; det har skett på direktiv uppifrån och utan djupare konsekvensanalys eller kollegial förankring. Nu senast Lunds universitets magasin LUM, landets äldsta och största. Det allra sista numret kom i början av februari. Trots protestlistor som samlat nästan 900 underskrifter från de anställda, backade inte ledningen från sin nya kommunikationsstrategi. I den ska kanalerna inte vara granskande, utan ”effektiva, strategiska och värdeskapande”.
Syftet med den nya strukturen, där LUM alltså eliminerats som självständig enhet, är att ”uppnå en effektivare och mer ändamålsenlig kommunikationsorganisation för hela universitetet”. Lärosätet ska ha ”ökat fokus på systematiskt planerad internkommunikation” och ”kommunicera universitetet om en helhet”. Vicerektor Jimmie Kristensson med särskilt ansvar för kommunikation, "kurage och karaktär" säger att det är traditionella medier som ska stå för granskningen.
Det kanske låter bra, men är en överskattning av nyhetsintresset för lokala akademiska strider. Processer, prioriteringar och spänningar inom ett universitet är inte automatiskt sådana att de äger allmänt nyhetsvärde. Men kritisk diskussion behövs ändå. Poängen med universitetsmagasinen var att bryta perspektiv, ställa frågor och öppna upp för meningsutbyte, innan beslut fattades. Det är något annat än strategisk kommunikation, där information om redan tagna beslut meddelas från toppen och skjuts ner och ut i verksamheten.
Under de senaste decennierna har antalet kommunikatörer fyrfaldigats inom högre utbildning. Kritiker menar att denna explosion skapar en maktförskjutning inom universiteten. Kommunikatörerna är ofta placerade nära universitetsledningen. Med kontroll över både intern och extern kommunikation blir kommunikatören en grindvakt. Universitetskanslersämbetets utredning om svenska universitet visar att många lärare och forskare upplever att den akademiska friheten är hotad, på grund av styrning, åsiktskorridorer och krav på konsensus.
Universiteten har således redan problem med tystnadskultur. Det borde därför vara ytterst angeläget att diskutera hur styrkedjan och ”effektiva kommunikationsstrategier” påverkar universitetet som arbetsplats. Vad innebär en överbyggnad av kommunikatörer för den akademiska friheten?
Det finns ett enda universitetsmagasin kvar i Sverige: GU Journalen vid Göteborgs universitet. Publikationen har funnits sedan 1997 och har de senaste tjugo åren haft en oberoende roll, där chefredaktören är ansvarig utgivare. Uppdraget är att stimulera till fri debatt. Policyn har fastställts och uppdaterats av alla sittande rektorer, senast 2022. Nyligen genomfördes den första delen i en utredning om framtida publiceringsformer för GU Journalen. Måtte den få fortsätta slå vakt om ett öppet akademiskt samtal. Bevare universitetet från mer strategisk kommunikation.
