I början av oktober publicerade Statistisches Bundesamt (som motsvarar svenska SCB) ekonomiska siffror för augusti. Läsningen var obehaglig. De stora sektorerna producerade 4,3 procent mindre varor och tjänster än i juli. Som värst var det i bilindustrin, Tysklands största industribransch: produktionen sjönk med hela 18,5 procent. Månadsjämförelsen är förvisso lite missvisande, eftersom många fabriker hade semester i augusti.
Om man dock tittar på industriproduktionen utan att ta hänsyn till bilindustrin, kvarstår ett minus på 2,5 procent. Detta har bland annat att göra med att maskinindustrin gick med ett minus på 6,2 procent. Inte ens om jämför över tre månader, blir situationen mycket bättre. Mellan juni och augusti sjönk industriproduktionen med 1,7 procent.
Någon verklig bättring är inte i sikte. Det ser nämligen inte ut att komma in nya uppdrag. I augusti minskade antalet nytillkommande uppdrag för fjärde månaden i rad, med 0,8 procent. Tar man bort mycket stora uppdrag ur statistiken, sjönk volymen med hela 3,3 procent.
Mot bakgrund av detta går ett spöke runt i Tyskland, nämligen de-industrialiseringens spöke. Tyskarna börjar bli rädda att industrier flyttar utomlands, där produktionen är billigare. Vissa ekonomer invänder lugnande att de-industrialiseringen pågått sedan länge. Tyskland förvandlas från en industriell till en servicebaserad ekonomi.
De nya siffrorna är dramatiska, men sett över tid är det inget ovanligt. Andra pekar på de många arbetsplatser som riskerar gå förlorade. En abrupt och snabb de-industrialisering riskerar medföra en social kris. Somliga menar att rädslan för en sådan social kris redan driver högerextremistiska AfD:s framgångar. Partiet är numera lika starkt i opinionsmätningarna som de traditionellt statsbärande kristdemokraterna i CDU.
Den tyska regeringen räknar trots allt med en viss tillväxt nästa år. Den inhemska efterfrågan kommer att kraftigt stimuleras genom statliga beställningar, framför allt beställningar avseende upprustningen. På samma sätt som andra europeiska länder måste Tyskland ställa om sin militärpolitik för att kunna möta det ryska hotet. Den tyska förbundsdagen har beviljat medel på 100 miljarder euro för detta. När dessa medel kommer till näringslivet, kommer industriproduktionen att sätta fart.
Med detta riskerar bli en snabbt falnande eld. Investeringar i vapen stimulerar inte ekonomin på lång sikt. För detta behövs andra sorters åtgärder. Givet hur tomt det ekar i de allmänna kistorna, är frågan huruvida pengar för annat ens finns.
Den tyska regeringen har lovat befria det tyska näringslivet från förvaltningskrångel och överreglering. Men frågan är om det kommer att räcka för att rädda den tyska industrin.
