Göteborgs kommun har köpt ut 14 chefer de senaste två åren, visar en granskning av Aftonbladet. Utköpen har kostat skattebetalarna nio miljoner kronor – och tre chefer har fått över en miljon kronor var. Det är hisnande summor.
Utköp används när arbetsgivaren saknar förtroende och inte vill omplacera. Riktigt höga chefer avtalar vanligtvis bort lagen om anställningsskydd redan från början, men har istället en klausul om avgångsvederlag. På så vis kan den sparkade direktören med högst ansvar för vanvårdsskandalen på serviceboendet Hundraårsgatan få hela 2,4 miljoner kronor.
Ironiskt nog är ett motiv för de allt högre direktörslönerna att de saknar anställningsskydd. Men när mycket vill ha mer – både en stor summa i lönekuvertet och avgångsregler som i näringslivet – blir skillnaderna mot vanliga undersköterskor, lärare och socionomer till slut för stötande. Där har vi hamnat nu.
För det är inte rimligt att samma logik som tillämpas i privata företag också blir regel i offentlig sektor. Särskilt inte när utköpskulturen även i det privata kan ifrågasättas. Incitamentsstrukturen blir ju helt skev när man kan tjäna miljoner på att få sparken.
Naturligtvis finns en annan sida av myntet. En del chefer får gå eftersom de står upp för sin verksamhet, och ett visst mått av självständighet är nödvändigt i offentlig sektor. Systemet kan tjäna på att några värderar lojaliteten till medborgare och brukare högre än till sin närmsta mellanchef. Andra blir helt enkelt oförtjänt utsedda till syndabockar. Och för många är det förstås en personlig tragedi att bli utköpt.
Utköp drabbar även vanliga anställda, men avgångsvederlag till chefer är vanligare och summorna högre. En del får saftiga belopp även när de väljer att säga upp sig på eget bevåg – vilket är helt orimligt.
Extra problematiskt blir det när samma person köps ut flera gånger – och ändå får nya chefsjobb. Det är en tydlig signal om att problemet kanske inte stavas “dålig matchning” eller “bristande förutsättningar”.
Men sådan information kan ha svårt att nå fram. Den tidigare kommundirektören i Piteå blev utköpt från två höga chefsposter innan hon rekryterades till sin post. I intervjuerna undanhöll hon den senaste förlikningen, vilket de anställande politikerna, fullt förståeligt, har riktat kritik mot.
Här borde SKR göra en insats och skapa ett register över utköpta chefer och anställda. Det skulle höja tröskeln för omotiverade utköp, samtidigt som ingen kan undanhålla sin historia.
Och precis som SKR samordnat regionerna för att få ner hyrkostnaderna i sjukvården, borde kommuner och regioner samarbeta för att pressa både de ökande chefslönerna och de svällande avgångsvederlagen. I dag tas villkoren ofta fram av HR-direktören, själv en hög chef med incitament att sockra ersättningarna för sin egen grupp.
Ingen ska så klart gå skyddslös. Omplacering till vanlig anställd bör vara ett alternativ – och om inte det duger finns faktiskt a-kassa och privat inkomstförsäkring.
Chefer ska inte kunna bli rika på att misslyckas med sitt ansvar. Det är en viktig princip att hålla på.
