"Satiren är död, idag kallar vi det nyheter." Upphovsmannen till detta populära citat är okänd, men andemeningen säger något om vår samtid: nyheterna går i bland inte att skilja från satir.
Ett konkret exempel på detta är en satir-meme som nyligen cirkulerat i sociala medier, där SVT Nyheter påstås rapportera att IS-terroristen Osama Krayem ska sommarprata i det folkkära radioprogrammet "Sommar i P1".
Bilden delades sedan på Instagram av den kände opinionsbildaren Mustafa Panshiri, som en uppenbar satir på public service-bolagens ideologiska slagsida. Den verkliga satiren uppstod dock först efter att Sveriges Radios pressansvarige kontaktade Panshiri och bad honom att sluta sprida felaktig information.
Att public service på detta sätt känner sig nödgade att agera mot uppenbar humor avslöjar hur stor deras förtroendekris faktiskt är – för många människor uppfattar idag en sommarpratande IS-terrorist som ett fullt möjligt redaktionellt beslut på Sveriges Radio.
Detta säger något illavarslande om hur public service mångåriga aktivism har förstört deras förtroende, särskilt hos högerväljare. Under decennier har SVT och SR nämligen präglats av en tydlig ideologisk slagsida i bland annat frågor om migration och islam.
Rapporteringen har tenderat att ensidigt lyfta fram positiva berättelser om invandring, medan problem som ökad brottslighet och integrationsutmaningar länge tonades ned – eller till och med beskrevs som rasism.
Kritik mot islam eller islamism har därför ofta framställs som islamofobi, snarare än att ges utrymme för en nyanserad debatt. Detta har skapat en känsla av att public service försöker fostra det svenska folket ideologiskt snarare än att informera dem.
SOM-institutets siffror bekräftar denna misstro. År 2015 hade 65 procent av högerväljare – de som sympatiserar med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – ett högt eller mycket högt förtroende för Sveriges Radio. År 2024 har den siffran rasat till 42 procent, en minskning med 23 procentenheter.
För SVT är siffrorna lika dystra: förtroendet har sjunkit från 61 procent 2015 till 39 procent 2024. Samtidigt ligger förtroendet bland vänsterväljare kvar på runt 70 procent, vilket visar hur politiserad tilliten till public service har blivit.
Förutsättningarna för att public service-bolagen skulle kunna återuppbygga sitt förlorade förtroende är dessutom små. Dels för att ett sådant arbete tar lång tid, men också för att public services redaktioner framstår vara oförmögna att varsebli sin ideologiska slagsida och helst ägnar sig åt att hylla sig själva som demokratins försvarare.
Public Service bör därför avvecklas, så att marknaden för nya medier kan vitaliseras istället för att kvävas. En frodig och vildvuxen flora av privata medier kommer då att tillhandahålla en mångfald av olika perspektiv – vilket är botemedlet mot ett ideologiskt homogent public service som inte längre går att skilja från satir.
