Vilka skolfrågor kommer dominera nästa valrörelse? Det diskuterades under ett samtal i Almedalen. Jag tror jag vet svaret.
I ett annat seminarium presenterades nämligen samma vecka en analys av senaste TIMSS, den internationella studie som bland annat undersöker kunskaper i matematik och naturvetenskap i årskurs fyra respektive åtta.
Resultatet visar att svensk skola präglas av en kunskapsmässig tudelning: det går riktigt bra för en grupp elever och riktigt dåligt för en annan. Socioekonomi, migrationsbakgrund och boendeplats har betydelse för var en elev hamnar i diagrammen.
Den senaste mätningen visar att Sverige är tillbaka på samma nivåer som toppresterande länder, när det gäller elever med inhemsk bakgrund. Det är en remarkabel återhämtning. Analysen visar emellertid samtidigt att kunskapsresultaten är mycket låga bland elever med utländsk bakgrund i allmänhet och i utanförskapsområden i synnerhet.
Segregeringen går att förändra, om man löser det andra stora problemet i svensk skola. Det som stavas stök.
Nyligen gjorda attitydundersökningar visar att respekt är en generell bristvara i svensk skola. Det är allvarligt, eftersom studiero är en viktig komponent för elevens självförtroende och studieprestation. Oreda försämrar kunskapsutveckling för alla, oberoende av elevens härkomst och boendeort.
Djärva skolpolitiker som söker en lösning kan rikta blickarna mot länder som har det som kallas ”No Excuses”-skolor. Där råder en skoldagsstruktur och undervisningsmetodik som visat sig särskilt framgångsrik för elever med utländsk bakgrund, svaga språkkunskaper eller svagt stöd hemifrån.
För att ge bästa möjliga förutsättningar att klara av att sköta arbetet med studierna, tränas eleverna även i sådana grundläggande saker som punktlighet och artighet; de får lära sig att alltid anstränga sig och ska klara av tillfällig motgång. Förväntningarna på eleverna är genomgående höga. Liksom i den svenska skolan är relationen mellan lärare och elev viktig, men medan vi gjort denna relation jämbördig och kompislik är det tydligt att läraren leder och bestämmer i en No Excuses-skola. Respekten för regler är grundläggande. Det här är skolor som fostrar.
Elevdisciplin och karaktärsdaning är ordsammansättningar som har varit helt frånvarande i svensk skolas styrdokument. Forskare och myndigheter har varit starkt pådrivande i rakt motsatt riktning, av ideologiska skäl. Elevinflytande har varit höjt över allt ifrågasättande, så till den grad att det varnats för att skolan blir ”socialt farlig” om lärarens befogenhet att upprätthålla ordning förstärks. Den av Skolverket omhuldade normkritiken har med sin fixering på offerskap och förtryck, eldat på elevers misstänksamhet både mot läraren och samhället. Lärarstyrd undervisning är potentiellt förtryck, har det hetat.
Det är ett tankegods som gjort skolan till en otydlig och strukturlös plats för dem som behöver den mest. Skolan ska både fostra och frigöra. I Sverige har vi förnekat att den första delen är en förutsättning för den andra. Lära sig läsa, skriva, räkna först - ifrågasätta sen. I valrörelsen 2026 hoppas jag politiker vågar tala om skolans normöverförande uppdrag. Det är en rättvisefråga.
