Hände detta på riktigt? Fanns Fälldin? Det är min tonårsdotter som undrar när vi fördriver en lat helgdag med att se “Whiskey on the rocks”, tv-serien som gör satir av den säkerhetspolitiska kris som hösten 1981 utspelade sig under tio ytterst spända dagar. En kärnvapenbestyckad sovjetisk ubåt gick på grund på svenskt territorialvatten, strax utanför Karlskrona.
Sverige stod på randen till krig. I serien förvandlas det storpolitiska spelet till buskis. Det är nästan svårt att tro att någon av de politiska höjdarna existerat på riktigt. Här är de reducerade till klichéer: Reagan snaskar ständigt godis, Brezjnev super oavbrutet och vår svenske statsminister tänker primärt på fåravel. Därav hennes frågor. Men visst fanns Fälldin.
Hur förklarar man vem han var? Centerledaren Thorbjörn Fälldin (1926–2016) hade sin fasta punkt hemma på gården i Ångermanländska Ås. Där drev han lantbruk med potatisodling, köttproduktion och skogsbruk. Han var kroppsarbetaren som blev ledare för ett parti som nosade på 30 procent i väljarstöd. I 1976 års riksdagsval lyckades Fälldin bryta 44 år av socialdemokratiskt maktinnehav.
Vänsterns centraliseringar och flyttlasspolitik, där människor fick pengar i näven för att bryta upp och börja om i städernas miljonprogram, dränerade landsorten på resurser och möjligheter. Fälldin var en tydlig röst för en levande glesbygd, för individens egenmakt och rätt att äga. Byråkratier kan trassla till det och människor kommer lätt i kläm i stora system. Det visste han av egna strider med lantbruksnämnden. Fälldins erfarenheter gav upphov till Ramviksmetoden.
Den gick ut på att bryta ner ett ärende från tjänstemännens nivå till den enskilda människas som berördes av förändringen. Orten Ramvik, inte långt från Fälldins gård, fick stå modell i tankeexperimentet.
Fälldin ville veta hur ett regeringsförslag eller en utredning skulle påverka människor i vardagen. ”Jag försökte räkna ut hur olika förslag skulle fungera för mina grannar, hur de skulle fungera för den och den företagaren.” Det handlade om att förutse troliga effekter för sågverksägare, chaufförer, småbönder eller dagmammor ute i landet. Resultatet och de mänskliga erfarenheterna av politiken blev, berättade Fälldin själv, mall för hur han sedan agerade som politiker.
Förhållningssättet tilltalar mig. Kanske för att det på många sätt syns vara motsatsen till den generation av politiker som kommunicerar med människor genom sociala medier. Nu är det potentiella väljare som får en filterbelagd inblick i utvalda delar av statsrådets vardag, inte tvärtom. Tiderna har ändrats och jag saknar den eftertänksamma och i myllan rotade politiker som Thorbjörn Fälldin personifierade.
I sin egen tid karikerades han ofta som en sävlig mumlare.[5] Men när det verkligen gällde var han både snabb och bestämd. Den där hösten när U-båten 137 låg på grund långt inne i svenskt skyddsområde, satte två fartyg ute på internationellt vatten kurs in mot Gåsefjärden. Fälldin fick en minut på sig att ge besked till överbefälhavaren. Två ord: ”Håll gränsen.” Fälldin tvekade inte att värna vårt territorium. Det hände på riktigt och det är värt att berätta om.
